Jag längtar efter dig, oj vad jag längtar.
Det var första gången på flera år, jaa, nästan första gången i mitt liv som jag känner riktig julstämning. Idag när jag kom hem hade mamma julpyntat en redan överfull lägenhet, Robin stod vid spisen och lagade sin mat - köttbullar & makaroner, medan mamma satt i vardagsrummet och trixade med alla dessa julstjärnor vi nu har hängt upp. Innan jag tog bussen hem efter skolan så stod jag och pratade lite med världens bästa Maya och jag vann också världens bästa tävling.
Igår var jag på den där Sävekvällen, Stina och Joel sjöng i kören, :). Men, desvärre förblev du borta.
Nu ska jag snart fara till kören, öva med orkestern och allt.
Jag står inte ut, jag har bestämt mig - jag tänker fånga dagen, fånga chansen och fånga livet.
I can feel it. Oh yes, jag kan riktigt riktigt känna hur det bränner innanför min bröstkorg när jag tänker på dig, jag kan riktigt känna hur jag blir alldeles yr och lycklig när jag ser dig, jag kan riktigt känna hur jag svävar två meter ovanför marken när du hälsar på mig, jag kan riktigt känna hur du fyller mina tankar när jag hör just den låten, jag kan riktigt känna hur jag smälter när du kollar in i mina ögon så som bara du kan göra, jag kan riktigt känna hur jag bara vill ha din hud mot min, jag kan riktigt känna att du är den vackraste Gud någonsin skapat, jag kan riktigt känna att jag är galet förälskad i dig, och jag kan riktigt riktigt känna hur jag snart går under om jag inte får dig snart.
Can you feel it, when I look into your eyes?
Cause I want you here.
Man får inte vara dum, då blir man lärare.
Gårdagens match, ojojoj. Allt stod still i ungefär hela första perioden, men precis innan de första tjugo minuterna hade runnit ut så blev det 1-0 till Visbyroma, men alltför snart knappade Nynäs in med 1-1. Argh. Men ett mål kunde dom väl ändå få, frågade Jessica. Och efter ett tag, när det stod 6-1 till oss så höll jag motvilligt med henne.
Matchen löpte på bra, och i slutändan så var ju stämningen på topp efter att siffrorna på poängtavlan visade 11-7 till Visbyroma - såklart! :')
Medan vi väntade vi på Hannes efter matchen stod vi och pratade lite med Bubba och Mikael, trevligt trevligt.
Jonna kom tillbaka igår.
Jag ringde henne, mobilen avstängd.
En minut senare ringer hon mig och berättar att hon är hemma. :'D
Jonna min lilla benvärmare, kom hit med dig nu!
Det blir ishockey idag med :) Ute i Hemse, Sudret. Så kom igen nu Magnus, nu vill ja se dig kämpa! ;)
Oroligheten ligger och skaver bakom revbenen.
Jag glömde mitt utvecklingssamtal och blev helt utslängd från all kommunikaton med omvärlden.
Får egentligen inte sitta här nu heller, men mamma är så svag för mig och min charmiga leende och mina vackra hundögon. Jag var ledig idag så jag passade på att sova tills klockan blev 10:42, då jag steg upp och åt lunch på en gång. For in till stan, gjorde lite småsaker, och klockan fyra var jag i kyrkan, det var helt okej, men inte riktigt som jag hade förvänat mig. Jaja, det blir väl bättre med tiden. Dom har dagarna har inte varit så speciellt händelserika; det var i måndags jag glömde mitt utvecklingssamtal - jag var på kören istället och blev vald till Lucia. Tisdagen var helt utan betydelse, jag kunde lika gärna ha sovit mig igenom dagen utan att ha märkt någon skillnad. I onsdags hade jag en privatlektion med min lärare då vi diskuterade min tro, kristendomen och övernaturliga saker i femtio minuter.
Imorgon är det äntligen fredag, världens bästa fredag - Visbyroma mot Nynäshamn, vilket betyder att det jag har längtat efter sen höstlovet sker imorgon och världens bästa Sandra kommer ner till Gotland :)
Jag kan ge utan att ta,
jag kan få dig att mår bra.
Oroligheten ligger och skaver bakom revbenen.
Jag glömde mitt utvecklingssamtal och blev helt utslängd från all kommunikaton med omvärlden.
Får egentligen inte sitta här nu heller, men mamma är så svag för mig och min charmiga leende och mina vackra hundögon. Jag var ledig idag så jag passade på att sova tills klockan blev 10:42, då jag steg upp och åt lunch på en gång. For in till stan, gjorde lite småsaker, och klockan fyra var jag i kyrkan, det var helt okej, men inte riktigt som jag hade förvänat mig. Jaja, det blir väl bättre med tiden. Dom har dagarna har inte varit så speciellt händelserika; det var i måndags jag glömde mitt utvecklingssamtal - jag var på kören istället och blev vald till Lucia. Tisdagen var helt utan betydelse, jag kunde lika gärna ha sovit mig igenom dagen utan att ha märkt någon skillnad. I onsdags hade jag en privatlektion med min lärare då vi diskuterade min tro, kristendomen och övernaturliga saker i femtio minuter.
Imorgon är det äntligen fredag, världens bästa fredag - Visbyroma mot Nynäshamn, vilket betyder att det jag har längtat efter sen höstlovet sker imorgon och världens bästa Sandra kommer ner till Gotland :)
Jag kan ge utan att ta,
jag kan få dig att må bra.
Avundsjukan vilar aldrig.
Halsont, täppt och jättetrött.
Det var vad jag vaknade upp till imorse. Jag funderade strongt på att ligga kvar i sängen och bara sega mig igenom dagen hemma framför datan, men jag tog mitt förnuft till fånga och med en kraftansträngning kravlade jag mig upp ur sängen.
Robin och jag bråkade inte på hela morgonen, det är rekord eller något, har aldrig hänt förut. Eller iallafall inte sen mamma var jättearg på oss och vi inte vågade gör annat än att tyst lova varandra att aldrig mer bråka.
Men nu satt vi här i samma kök, flera år senare och sa nästan inte ett ljud, även fast mamma inte var ett dugg sur.
När jag kom fram till mitt skåp upptäckte jag till min fasa att min mobil inte låg där den skulle (vilket innebär någon av alla mina fickor) - och fick panik. Panikpanikpanik, dödsångest och panik. Jag blev heldeprimerad och åt upp den kola som jag fick av Swarly för några veckor sen och som jag hade tänkt lägga till min samling "godis-jag- fått-av-Swarly-men-som-jag-inte-tänker-äta-upp-nånsin. Där finns bland annat några kexchoklad, dextrosol, cocacola och en lite annorlunda sur cola-napp
Under dagens lopp blev halsen bara värre, nu kan jag knappt andas uttan att det känns som att min hals är fylld med grovt sandpapper.
Förresten, jag tror att våran vikare nu börjar tro på vårat namnbyte, eller vad säger du, Maya?
När klockan blev två slutade skolan för dagen och jag begav mig hem till Swarly där vi åt pepparkakor tills visarna stod på ungefär tjugo minuter över två, då jag var tvungen att gå vidare till Säve. Yvonne var där, som bestämt och mötet flöt på precis som det skulle denna hemska höstmåndag.
På väg till porten, kall och sur, kollar jag ner på marken och hoppas att jag ska se min mobil ligga där någonstans.
Och ah - det gör den! :) Jag blev så otroligt glad det ögonblicket, min älskade mobil! Jag plockade upp den, och jag kunde riktigt känna hur den skakade av köld, den var alldeles blöt och gräsig efter att ha legat där hela dagen. Det var helt otroligt, jag kan knappt förstå att ingen har sett den på hela dagen! Tack, Gud - det är lätt värt halsontet, jag har äntligen fått tillbaka min mobil!♥
Jag känner att jag skulle vilja sätta köksplattorna på högsta
värmen och sedan trycka dit handen bara för att testa mina reflexer.
Ta dig samman och gör något onyttigt!
Klockan var 02:41 när jag somnade igårkväll.
När mamma väckte mig stod den på mitt nattduksbord och visade 10:01, jag räknade snabbt ut hur länge jag hade sovit.
I eftermiddag kommer Thore och Robin hit på farsdag- middag, så jag och mamma har fixat och donat här hemma ända sedan jag vaknade, och som det ser ut nu så blir det en hel del onyttigheter, till min belåtenhet.
Och medan jag stod där med min Ipod på högsta volym och sjöng förfärligt till Sean Kingston - I can feel it , så märkte jag att det var första gången i mitt liv som jag dammsög hela lägenheten, tänka sig.
Efter allt det trevliga med familjen bär det av till kyrkan.
varför inte?
Lyckan är en dröm och lidandet verklighet.
Visbyroma vann mot Gnesta IFK med 4-2 i gårkvällens match - jaaaaaaa, weehoo! :'D.
Så fort jag vaknade imorse kollade jag mobilen. Jag hade somnat mitt i ett sms till Swarly, så jag var tvungen att gå ur det för att se hur länge jag sovit. Den digitala klockan visade 11.51. Ojdå. Mamma skulle ha väckt mig runt niotiden, sov hon fortfarande? Jag skickade iväg ett sms till Swarre och ursäktade mig för att jag bara hade somnat ifrån vårat samtal, och av det svar jag fick antar jag att han antingen var väldigt trött, eller väldigt förbannad.
Jag låg kvar i sängen en stund, övervägde att inte gå upp förrän mamma kom och sa till mig att jag kastade bort en väldigt blåsig höstdag. jag skulle precis dra täcket över huvet och somna om när jag fick ett sms av Anton som undrade om jag ville hitta på något med honom idag. Damn, då var min nyss alldeles perfekta dagsplanering förstörd. Men, när jag tänker efter så umgås jag hellre med honom än att ligga i sängen en hel dag. Jag gick upp, började städa mitt rum eftersom jag visste att mamma aldrig hade låtit mig gå ut om jag inte hade gjort det.
Jag for hemifrån runt tvåtiden, när jag väl kom hem till Anton fick jag värma mig lite innan vi skulle gå till biblioteket. Vi pratade lite i ungefär en fyrtiofem minuter, sedan gick vi ner till Almedalsbiblioteket för att låna en bok om Erik-Axel Karlfeldt, haha. Vi fortsatte att vandra, trots vinden. När vi kom till Domkyrkan bestämde vi oss för att det säkert var varmare där inne, så vi klev in genom den fult ljusbruna dörren. När vi står där och pratar om minnen från våra konfirmationer, ser jag plötsligt en välkänd figur - Joel! :) Och våran höstpromenad slutar i kyrkan där vi sitter och pratar med Joel medan han putsar ljuskronorna rena igen.
En kall och blåsig novemberdag har det varit idag.
På slöjden blev jag klar med mitt arbete, och på matten kopierade jag och Ellen våra händer.
Första bilden blev totalt misslyckad, men andra försöket blev helbra, och är nu uppsatt på väggen ovanför våra skåp med hjälp av tuggummi. :)
jag gick en sväng på stan med Sissel efter skolan, tyckte att det var läge att köpa present till honom nu, eftersom att han fyllde år i söndags.
Virginia avlöste Sissssel, och eftersom Texas fyller år idag så köpte Virginia kondomer till henne, det var vad hon önskat sig.
Och det enda som återstår ikväll är plugg, plugg, plugg, och ändå lite mera plugg. Skall skriva en uppsats om D-dagen tills på onsdag om jag siktar på MVG i historia, plus att jag har världskrigen-prov på torsdag.
Usch, jag har inget liv.
Och jag har fortfarande inte fått nog av Jude Law.
smile, it changes the world.
