Idag startade jag dagen på gymmet. Det blev en 40 minuters powerwalk på bandet och ett ryggpass. Nu på kvällen hoppade jag hopprep i 20 minuter ute på gården. Funderar på att gå upp tidigare imorgon för att hoppa i tio minuter innan jag (förhoppningsvis) promenerar till jobbet. Men jag får se om jag orkar, det skulle ju innebära att jag måste gå upp... Kl 04:30. Det fixar jag!
Imorgon blir det ett armpass efter jobbet. På kvällen kommer Amanda över så ska vi kolla på Ukraina-Sverige. Vi som är så extremt insatta tyckte att det var en bra idé.
Igårkväll när jag gick och la mig bestämde jag mig för att köra ett av de pass som jag fick av Calvin. Kollade igenom listan på pass och kände att detta skulle passa idag: 3 rounds for time run 800 m rest 2 min
Är dock inte så nöjd med resultatet, men det var första gången jag körde, vilket innebär att det bara kan bli bättre! Tiden jag fick blev följande: Varv 1: 03:38:9 Varv 2: 03:37:7 Varv 3: 03:40:5
Skulle gärna ha förbättrat tiden efter varje varv, dock var det jobbigare än vad jag räknat med. Men nästa gång kommer jag med bättre tider! Efteråt körde jag ett benpass som bestod av: Leg extension35 kg, 4x12 Abduction57 kg, 4x12 Adduction57 kg, 4x12 }x2 Standing calf raise 9 kg, 4x11 Leg press70 kg, 4x12 Leg curl35 kg, 4x12 Glute30 kg, 4x12
Har nu ätit 2 ägg och fått i mig en shake, dags att hoppa i duschen och lugna ner mig lite, går på högvarv och skulle gärna vilja bli av med all energi på gymmet igen.
Idag kom en tjej som jobbar på gymmet fram till mig när jag vilade mellan två magövningar och frågade hur det gick för mig, att hon var imponerad av hur duktig jag var ("man ser dig här dagligen"), samt att det var så kul för man såg resultat också. Jag blev såklart jätteglad, och ännu mer motiverad att fortsätta! Att få uppmuntran utifrån gör så otroligt mycket för både självkänslan och motivationen. Dessutom känner man sig extra duktig när andra ser och berömmer en för hur mycket man kämpar.
Idag (igår egentligen) började jag med mitt proteinpulver igen. Känner att det är dags nu, tappade det ett tag. Jag använder ett svenskt märke, från Life SHC, om jag tycker fungerar jättebra. Dock är det snart för mig att köpa nytt för presentkortet jag fick av pappa i julklapp, det här börjar ta slut nu.
Dagens träningspass blev följande: 2 km löpning 13 km cykling (plankan fram 20 sek - vänster sida 20 sek - höger sida 20 sek) x3 situps 4x30 crunches 4x30 "cykeln" 4x30
Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen och ladda om inför imorgon, tror att det endast blir löpbandet imorgon, eller om jag kör löp/benpass. Vi får se. Sovmorgon i alla fall, så det blir en promenad till jobbet! #hoppaspåfintväder.
"Du är en riktigt stark löpare", "That's why I love working with athletes!", "Jag hoppades på att slå 13 minuter, och du slog 12 - nästan 11 - grymt bra jobbat, Nathalie, riktigt bra!" "Det tar de flesta 3-4 gånger att komma till dit du är nu efter bara en gång, det ser riktigt bra ut." (om en ny övning jag fick lära mig idag)
Detta är bara en del av vad Calvin berömde mig med efter dagens pass. Det känns så sjukt bra att jobba med honom, han är det bästa av två världar; han pushar en till MAX och får en att bara vilja fortsätta, fortsätta dö en utdragen, jobbigt och tröttsam död, han är en sån där som man inte vill göra besviken. Man vill bara fortsätta imponera på honom, göra honom stolt. När man sen är helt slutkörd, när han verkligen tagit en ångvält och kört över en hundra gånger om, så berömmer han en så man tror att man kommit till himlen, och allt det jobbiga var HELT KLART värt det. Det blir liksom lite som en hat-kärlek. Jag är så nära att ge upp ibland, men han får mig ändå att vilja tänja på gränserna för vad jag egentligen orkar. Det är tråkigt att nästa gång är min sista timme. Jag vill fortsätta! Tanken far igenom mitt huvud, om och om igen - ska jag köpa 6 timmar till, kanske nästa lön? Sen kommer jag på att jag då isåfall nästan lagt 7000:- på personlig tränare. Och det är faktiskt för mycket pengar.
När E-type var inne och handlade idag så sa till mig och Tommy; bli aldrig känd. (Efter att han tröttsamt lagt på telefonen, antagligen någon kvällstidning som fått nys om ett rykte som troligtvis inte var sant). Men jag vet inte riktigt, det kanske inte skulle vara så pjåkigt ändå. Då skulle liksom inte pengar vara något problem, och jag skulle kunna fortsätta träna med Calvin så länge jag vill. (För att nu låta så ytlig och jag-bryr-mig-inte-om-världsproblemensomsvältfattigdomkrigmm-som möjligt)(vilket jag absolut nu inte gör! (inte-bryr mig, alltså)).
För att återgå till ämnet. Dagens pass gick suveränt och ingen är gladare än jag efter mina PT-pass. Nu är det dock dags för mig att förbereda mig för sängen. Kanske försöker somna till Filip och Fredriks "Får vi följa med?"
Har övat lite shuffle nu, går rätt bra faktiskt. Fast man känner sig lite dum som hoppar runt här hemma. Men det går framåt, kan nu The Running Man och T-step. Jag vill verkligen kunna shuffla, vore så sjukt häftigt. Nu är det bara att öva öva öva. Det här ska sitta!
Dagens träningspass var en verklig PINA. Började som vanligt med tillbringa en timme på bandet själv innan PT-timmen började. Kände direkt att jag inte orkade, kunde ha somnat där på bandet efter bara fem minuters promenad i normal takt. Jag var absolut inte på topp idag. Jag försökte mig på att löpa mina intervaller som vanligt, men det var något konstigt idag, känslan av håll liksom fanns där hela tiden och störde. Jag orkade faktiskt bara med två-tre 400-meters löpning idag, till skillnade från annars då jag kan hålla igång i en hel timme och spurta var ~500:e meter.
Hur som helst, jag vilar tjugo minuter innan passet i hopp om att energin ska komma tillbaka, tyvärr utan resultat. Dagens timme började med lite rodd som uppvärmning - har verkligen fått in tekniken där - för att sedan lära mig två nya övningar innan vi gick över till själva passet. De nya övningarna var en utökning (?) av marklyft, där jag använde en kettlebell och fullföljde marklyftrörelsen med armarna som ett Y upp under hakan, samt halva denna rörelse. Passet bestod av tre delar; löpning 400 m, utfall x 10 och "hoppchins", dvs. ta ett avstamp för att få kraft nog att häva mig upp i ett par ringar och sedan hålla emot på nedvägen, x 10. Självklart gick det på tid och dessa tre moment skulle jag göra fyra gånger. JAG VAR HELT SLUT. Men det är den känslan jag vill åt, den där underbara känslan när man tror att man kan dö när som helst för att man är så slut i varenda liten tråd i kroppen, för att sedan känna energin komma tillbaka och där, precis då, då är jag oövervinnerlig. Utan en personlig tränare/någon som pushar mig stenhårt så kommer jag inte dit. Jag är för bekväm av mig helt enkelt. Jag är riktigt nöjd med min PT, han ger mig alltid mycket beröm och konstruktiv kritik, och han är alltid noga med att understryka när jag gör rätt. Riktigt kul är det! (Även fast jag nu inte ens kan lyfta min mobil utan att ta hjälp av andra armen). Efter att jag varvat ner lite var det dags för magen. Kasta en medicinboll över huvudet 3x10, plankan fram-höger-vänster alla x20 sekunder, och till sist två dead bug, cykeln och en till magövning som jag inte minns namnet på. HELT SLUT. På ett skönt sätt. Jag älskar det här! Är riktigt nöjd med att jag bestämde mig för att skaffa PT. Helt rätt för mig!
Ikväll jobbar Hanna stägning, så jag ska passa på att duscha, fixa inför imorgon, dansa runt till LMFAO på högsta volym och LEVA LIVET. Jag är glad att jag kan göra det två kvällar i veckan, för det skulle inte vara lika kul om jag kunde göra det varje dag, hela tiden (alltså bo själv). Jag trivs med Hanna, vi är ett bra kombo-par. På tal om det, häromdagen när jag kom hem från jobbet överraskade Hanna med två likadana halsband till oss. Det gjorde min dag, jag är lyckligt lottad som har fina människor runt omkring mig.
Här har jag inte varit på ett tag. Men livet rullar på.
I fredags var morfars begravning. Det var skönt att liksom få ett avslut, ett hejdå.
Vädret har blivit varmare, imorse var det plusgrader och sol när jag gick till jobbet. Har börjat gå hem efter jobbet också, ta vara på vädret så mycket som möjligt. Helgen spenderade jag ute på Debaser med Hanna och Sofia och på Djurgården med Hanna. Mycket fint väder att ta vara på nu, jag får inte nog av våren och alla vårkänslorna som slukar mig.
Igår hade jag min andra PT-tid. Jag var på gymmet en timme innan och använde löpbandet. Spurta 400 m (hastighet: 14.0-15.5), gå i högt tempo (hastiget: 7.0) och varva detta i en timme. Den här PT-timmen körde vi två pass, en del teknik; bl.a. marklyft och press-ups (osäker på om de verkligen heter så?). Lade därefter på vikter och körde från 10 ner till 1 reps. Andra passet innebar rodd 200 m och sedan 10 st "press-ups" med hantlar, 5kg, på tid. Detta gjorde jag tre gånger och mellan varje set fick jag lika lång vila som arbete. Målet var att förbättra min tid för varje gång. Resultatet blev följande:
Omgång 1: 1,25 min. Omgång 2: 1,15 min. Omgång 3: 1,13 min.
Slutsats: Jag lyckades!
Idag var jag på gymmet och körde intervaller en timme sedan blev det ett överkroppspass. Nästa PT-tid har jag imorgonkväll. Har stretchat lite ikväll, hoppas att jag inte är alltför stel imorgon. Calvin skrattade åt min stelhet, och som han uttryckte det så "har vi nu en del att jobba på."
Nu är det dags för mig att sova, här kommer först lite fina bilder från min favoritstad;