I måndags lyckades jag tappa min telefon. I en taxi. Går nu runt med ett simpelt kontantkort i Hannas gamla Xperia Arc. Och det hade ju varit fint, om jag kunde använda den som man ska använda en smartphone. Nu är ju det enda jag kan göra ringa/smsa, kunde lika gärna haft en gammal 3310. Jag måste dock köpa en ny mobil så snart som möjligt, men som vanligt så har jag ingen aning om vilken jag vill ha.. Har kollat lite på HTC One X, och den verkar ju bra.. Men såklart så får minsta negativ kommentar om den mig att tveka. Jag vill ju ha den perfekta mobilen.
Hur som helst, idag åker jag till Gotland och stannar till söndag. Hoppas på bättre väder med tanke på att det här är min sista semestervecka. Hur ska jag klara mig utan min mobil!?
Idag var jag på gymmet för första gången - på riktigt - sedan jag blev sjuk veckan innan jag åkte till Malta. Jag brukar inte väga mig, men bestämde mig för att göra det idag för att se vad som hänt under de veckor jag varit borta. - 4 kg. Vafan?! Man blir ju förbannad. Förut vägde jag 69 kg, nuu var jag nere på knappa 65 kg. Visst att man tappar muskler när man inte tränar, men så mycket - så fort?! Och ja, det känns att jag inte är i form. Jag orkar knappt hälften av vad jag gjorde innan jag blev sjuk. Och nu går jag på semester igen, sticker till Gotland och hamnar återigen ur rutinen. När jag kommer tillbaka är det verkligen träningen som gäller. Verkligen dags för mig att komma tillbaka.
Just nu är kl 02:40 och jag har just avslutat ett nästan tre timmar långt skypesamtal med Virginia. Imorgonbitti kl 0900 ska jag boka biljetter till SHM's sista spelning här i Sverige, så jag borde verkligen gå och lägga mig. Om jag försover mig så kommer de andra att döda mig - bokastavligt talat. Biljetterna till spelningen på Madison Square Garden sålde slut på 10 minuter. Eheheh. Godnatt.
Tiden bara flyger förbi, hur många gånger ska man vakna upp och tänka det, utan att göra något åt det? Jag måste sluta.
I tisdags träffade jag Makz, vi åt middag hemma hos mig och catchade up lite om var livet tagit oss hittills. Jag kollade på Sverige-matchen och man kan ju inte bli annat än besviken. Vad är det för idé att vinna nu, när det ändå är försent? Men ja, en vinst är ju alltid en vinst. Lite upprättelse kanske vi fick. Kanske.
Imorgon är det ju som alla vet midsommarafton, vilket vi även i år firar ute hos Seger på Lisö. I år kan vi dock inte stanna där, utan rör oss vidare mot Trosa för att övernatta där. Detta innebär att jag släpar med mig en stor bag + täcke och kudde till jobbet imorgon.
Idag försökte jag mig på att göra min egen midsommarkrans. Jag var ganska stressad, men jag hoppas att den duger. Bild kommer antagligen efter helgen.
Okej. Efter såhär många år så är jag singel igen. Jag räknar det som fyra år, för det var bara du, ända sen jag var 16 år gammal. Nu är jag 20 och det är dags att börja om på ny kula.
Sätter igång med träningen imorgon igen, borde gjort idag men sov alldeles för lite inatt för att ens orka tänka på gymmet. När jag kom hem somnade jag framför teven, och när Maya ringde och väckte mig var jag bombsäker på att jag hade försovit mig och var försenad till jobbet. Försökte mig på att hoppa lite hopprep och få en tid i tvättstugan, men inget av de två sakerna gick speciellt bra. Så nu sitter jag här istället. Har inte ätit någon middag, bara massa onödiga kolhydrater. Hanna är inte hemma men det är rätt skönt att faktiskt få vara helt ensam för första gången nu. Inte bara ensam utan helt själv. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer klara mig själv alldeles utmärkt.
Helgen som var, 15-17 juni, bestod av personalfest och Summerburst. Tre kanondagar, nu är det bara att ladda om inför midsommar. Livet rullar på och det känns bra.
I tisdags natt kom jag hem från Malta, och tänkte att jag skulle blogga när jag kunde lägga upp bilder. Men har inte hunnit lägga över dem, så då får bilderna komma i efterhand. På min semester åt jag verkligen extremt onyttigt. Godis och glass varje dag, chips, chokladbollar, kakor, läsk, vin varje kväll.. Så nu när jag kommit hem igen känner jag att det är dags att komma tillbaka till verkligheten. Men det är svårt. Jag vill fortfarande sträcka mig efter den där snickersen som ligger där, jag är ju lite hungrig. Jag har svårt att anpassa mig, men jag försöker. Ska dra ner på kaloriintaget nu tänkte jag, så funderar på att köpa en matvåg. Tänkte väl ligga på ungefär 1800 kcal/dag, normalt intag för en tjej är ~2500 kcal. Vågar inte sträcka mig mycket lägre än så, med tanke på att jag fortfarande kommer träna och dessutom är aktiv hela dagarna på jobbet.
Just nu ser en matdag ut ungefär såhär (med lite överslagsräkning): 2 ägg + shake till frukost = ca 300 kcal Lax/kyckling med grönskaer till lunch = ca 500 kcal Shake till mellanmål = 95 kcal Kyckling/kött med grönskar alt. quinoa till middag = 700 kcal Eventuellt ägg till kvällsmål = ca 100 kcal
Lägg till/dra ifrån lite. Det är planen för en tid framöver i alla fall. Idag blev det lax efter gymmet. Ikväll tänkte jag tillaga en köttbit kanske, får se vad Hanna säger om det. (Vegeterian?)
Har verkligen ingenting planerat idag. Nu ska jag hoppa i duschen innan jag ska fika med storebror, därefter kanske det blir en promenad runt Djurgården eller en till sväng på gymmet, är ganska sugen på ett benpass.
Igår fyllde jag 20 år. Ångesten var helt bortblåst, dagen kunde inte ha varit bättre! Fick blommor av kollegorna, Sanna bjöd på lunch och när jag kom hem hade Hanna fixat överraskning. "Ögonbindel" genom halva Stockholm i högklackat resulterade i en middag på Koh Phangan med en fin samling vänner. När jag öppnade min present började jag gråta, så lycklig blev jag. FALLSKÄRMHOPPNING! Det första jag ska göra när jag kommer hem från Malta: BOKA!
Idag var jag och sa hejdå till gymmet. Blev ett kortare benpass bara, men har inte varit där på en vecka eftersom jag varit sjuk, så jag var tvungen att gå ner innan jag försvinner ännu en vecka.
Min buss till Skavsta går 11.30, men innan dess ska jag träffa Max från Tyskland, som jag inte träffat på fyra år.
Ett sista inlägg innan jag fyller 20. Två timmar kvar till 28/5, min dag. Dagen som jag ser fram emot mest på hela året. I år har jag dock känt en ständigt molande ångest över min födelsedag. 20 år liksom. Gammal. Inte längre barn. Ny siffra att skriva först. I TIO år har det varit 1. För ett decennium sedan var jag ett litet barn, skulle fylla tio. Är det bara jag, eller är det sjukt? Tiden flyger iväg, snart är jag 25, 30.. pensionär. Jag är bombsäker på att jag kommer vara en sån där som aldrig är nöjd. Jag kommer alltid att undra vad jag kunde gjort annorlunda, hur mitt liv hade kunnat se ut. Om jag bara hade... Ni vet. Jag kommer alltid undra. Är gräset grönare på andra sidan?
Dag 3 i sjukdomen. Jag börjar seriöst krypa på väggarna snart. Trillade dit igår och åt godis. Inte mycket, but still. Jag åt det, och idag mår jag dåligt över det. Ibland måste man väl få tillåta sig själv, utan att må dåligt över det. Men icke. Så idag vill jag till gymmet. Även om jag fortfarande mår dåligt så intalar jag mig själv att jag mår bättre, åtminstone tillräckligt bra för att gymma. Men vem försöker jag lura? Om jag går till gymmet idag kommer jag må sämre imorgon igen, och då är allting förstört; helgen, semestern.. allt. SÅ jag får väl helt enkelt hålla mig inne idag igen. Imorgon är det nog dock tillbaka till jobbet, klarar inte av det här. Har inte gjort något produktivt över huvud taget de här tre dagarna. Jag har legat framför tv:n, klagat över hur dåliga program som visas, snytit mig varannan sekund så att mina näsborrar nu är alldeles såriga, gått ett varv i lägenheten, förbannat mina linser som håller på att ta slut och ätit. Ätit. Äta, åt, ätit. Äter hela tiden känns det som. Inte så att jag småäter, och inte speciellt onyttigt (förutom igårkväll), men bara. Äh, jag vet inte. Kanske för att tiden går så extremt långsamt när man inte har något att göra. Fast just det, jag har ju spenderat lite kvalitétstid med mina vänner på andra sidan jorden; Emma i USA och Virginia i Australien. Det är väl det mest produktiva jag gjort.
Då har jag lyckats med att bli sjuk också. Jag blir extremt sällan sjuk, och aldrig när alla andra blir det. Jag blir liksom dödsförkyld någon/några månader efter att epedemierna dragit förbi. Och då sitter jag här, helt ensam i helvetet. Dessutom blir jag extremt mammig när jag är sjuk, och går tillbaka lite till att vara ett barn som får allt serverat. Fick gå hem från jobbet igår och stannar hemma idag också. Imorgon får vi se hur det blir, beroende på hur jag mår ikväll. Hur som helst så måste jag i alla fall vara frisk till helgen, eftersom det är både tjejfesten med jobbet och mitt födelsedagsfirande.
En annan sak som händer med mig när jag blir sjuk är att jag även blir väldigt godissugen, eller onyttig överlag. Jag försöker dock tänka på det eftersom jag alltid får världens ångest efteråt. Igår handlade jag fyra olika sorters bröd och jordnötssmör. I vanliga fall äter jag bara bröd på helgerna ibland. Och till middag lagade jag mjölkmakaroner och köttbullar. Så nu sitter jag här med min avokado, ett kokat ägg och havregröten till frukost, i ett försök till att inte sjunka djupare ner i mitt onyttighetsträsk.
Nu har det blivit en stor paus här. Återigen skyller jag på tiden. Mitt liv går åt till att jobba, träna, äta, och sova. Har knappt tid att träffa släkt och vänner. Inte ens Hanna ser så mycket av mig nuförtiden, och vi bor ändå tillsammans.
Som sagt, den senaste tiden har det inte hänt så speciellt mycket. I helgen var Magnus hemma, så jag var ute hos honom på Lisö. Träffade även Maya en snabbis inne i stan i lördags innan hon for iväg till Mallorca. Om man bortser från när vi sågs på Gotland förra veckan så var det nästan ett år sen vi sågs sist, men inte mycket har förändrats för oss. Vi är fortfarande lika lyckliga när vi väl får chansen att ses. Ska höras mer när hon kommer hem igen och försöka ta oss mer tid till varandra.
Veckan som kommer ser ut att vara ganska fullbokad, om planerna håller i sig. Utöver jobb och gym så ska jag försöka klämma in en löprunda på Djurgården, middag med en gammal vän, födelsedagsfirande, tjejmiddag, stadsvandring, shopping, tvättstuga, grönan med en annan gammal vän. Och dessutom få tillräckligt med sömn.
Jag får planera mina dagar väl.
Ny vecka imorgon, dags att ladda om batterierna. Dusch, en släng tv och sedan blir det sängen. Godnatt!
Det är sällan jag inser när jag upplever något som jag verkligen borde uppskatta. Alltför ofta inser jag det först långt senare, när man liksom glömt lite av vad själva grejen var, man vet bara att den gjort en gott. Men nu kommer jag på mig själv, gå runt här hemma och verkligen uppskatta roadtripen till Gävle. Allt var så bra, så perfekt även fast det haglade och regnade om vartannat. Det finns liksom inget att klaga på, och när jag såhär i efterhand lyssnar på vår spellista (can't get enough of roadtrippin) så är det inte bara musik, det blir mer som en känsla.
Tiden har rusat iväg och imorgon är dagen då vi beger oss till Gävle, jag och Sanna roadtrippar för första gången tillsammans. Det ska bli kul, så som vi har laddat har vi ju väldigt mycket att se fram emot.
Veckan som har gått har varit relativt händelserik. I tisdags träffade jag Magnus en stund innan han åkte tillbaka till Halmstad, i onsdags var vi ett gäng som hade middag hemma hos mig, och bestämde oss för att äta ute på gården då vi inte hade stolar så det räckte till alla. Idag fick jag en riktig allergichock på jobbet, och nu ikväll har jag stresspackat och hunnit skypea med Emma en stund. Jag kommer ha missat att packa ner hälften av alla saker. Ändå är min väska full. Jag undrar vad jag har packat ner.
Hur som helst, fick reda på resultatet till högskoleprovet igår. Tänker härmed bjuda på mig själv och berätta för alla som läser detta att jag, på NOG-delen (logiskt tänkande), fick 1 rätt svar av 24. Det var så katastrofdåligt så man är ju tvungen att skratta.
Förra torsdagen åt jag och Sanna middagsbuffé på Hälsans hus. Hur mysigt som helst, med världens utsikt dessutom
En relativt spontan grillkväll hemma hos Julia förra lördagen
"50% på ALLT på bikbok". Sms av Julia. Äsch, tänker jag. Vem behöver nya kläder, egentligen? Inte jag. Jag handlade ju en ny tröja för inte alls länge sen, det räcker. Måste hålla i pengarna, jag sparar ju. Ja, inget mer med det. Jag springer i vanlig ordning ikapp med bussen, tänker, som varje gång, att de här spurterna till busshållplatsen är lite som mitt pre-dinner-snack, fast mer pre-training-snack - it's good for you (me)! Jag kommer till gymmet, hoppar upp på bandet och har redan bestämt att det idag endast blir promenad på grund av en ständigt påminnande träningsvärk - i HELA kroppen. Tankarna vandrar hela tiden tillbaka till Bikbok och den där hemska rean. Halva priset. PÅ ALLT. Nej, jag ger upp. Det är ju hur kul som helst med nya kläder!
Efter 45 minuters promenad kliver jag av bandet och går mot tunnelbanan. Två timmar senare: Köat i över en timme, flera klädesplagg snyggare. Och väldigt lycklig över att det aldrig kom någon pengaångest. Jag köpte till och med en picknickfilt!
Den här veckan bor Julia hos mig, hon är min ta-med-en-kompis-på-en-veckas-provträning-kompis. Funderar på att överraska henne med ett gymkort och erbjudande om inneboende hos oss. Det har verkligen varit bra mycket roligare att gymma tillsammans med någon, och framförallt någon man är på samma nivå som och har ungefär samma mål.
Den här veckan har jag även hunnit boka resa till Malta och Summerburst-festivalen den 16 juni.
I helgen är det ju som utlovat valborg, vi sitter här hemma och smider lite planer, men vi får se vart det tar oss. Nu måste jag dock rusa, jobbet kallar.
Människor kommer alltid att såra. De kommer alltid svika, ljuga och döma. Det kommer alltid att finnas de som inte tycker att de har någon skyldighet i det hela, att det alltid är du som har gjort fel. De som sticker så fort det blir lite svårt, lite jobbigt. De som inte har någon självinsikt, utan som bara ser andras fel och brister. De som har glömt bort att man alltid är två i en relation.
Att leva sitt liv innebär att välja sitt liv. Du väljer vilka människor du vill ha i ditt liv, vilka du vill dela upplevelser med och vilka du vill minnas senare. Du väljer vilka du vill lägga energin på, vilka du tycker om. Vilka som får dig att må bra. Det är ditt liv och det är bara du som förlorar på att lägga ner tid och energi på fel personer. Såna personer som suger ur dig all energi, tills du bara blir ett tomt skal, en ihålighet. Och där sitter de och gottar sig på din tomhet, det som brukade fylla dig har de omvandlat till något som de kan använda sig av istället. De bryr sig inte om dig. De mår ju bra nu. Du är förbrukad tills du återhämtat dig, och så börjar det om. Om och om igen, tills du säger stopp. Tills du bestämmer dig för att det inte är värt det, du förtjänar bättre. Tills du inser att de du ska koncentrera dig på är de som får dig att må bra, de som får dig att skratta och känna att livet inte är så svårt trots allt. De finns där. Rannsaka dig själv och dina värderingar. Tillslut hittar man rätt. Och plöstligt så inser du att du hittat dig själv lite mer, att nu känner du dig själv lite bättre. Du vet lite mer vad som är bra för dig, vad du värdesätter och tycker om. Och när du vet det, då kan du själv börja forma ditt liv. För då går du ut där en dag, och kan skilja på gott och ont, nyttigt och onyttigt. Den som letar den finner. Och när du vet vad du letar efter så kommer du hitta det. Det gäller bara att leta på rätt ställen.
Ta vara på det som är bra för dig. Allt annat är oviktigt. Se till att må bra och vara lycklig. För livet är ditt, ingen annans. Låt ingen trampa på dig eller tala om för dig hur du ska bete dig eller vem du ska vara. Det upptäcker du själv. Känn efter, skratta, gråt, skrik eller viska. Låt känslorna komma till dig, låt dem fylla dig. Känn ruset.
Halva veckan har nu gått (nästan), och imorgon är det helt plötsligt onsdag. Så, vad har jag gjort hittills? Jag har
Lyckats smita undan min förkylning som var på gång. Mest genom positiv tankekraft, träning och därmed inte riktigt slappna av, men jag ska nog inte ropa hej än.
Varit hos optikern och bestämt att jag ska ha starkare linser.
Inte hunnit vila ut mig tillräckligt mycket sedan helgen, jag fungerar fortfarande inte riktigt som jag ska. Imorse till exempel, somnade jag i hallen när jag tagit på mig ytterkläderna. Vaknade av att min skinnjacka knarrade. Väldigt nära att jag missade bussen.
Undrat hur det känns att inte frysa utomhus, och på jobbet.
Småtaggat inför Gävle.
För ja, nu är det bestämt. Den 4:e maj sticker jag och Sanna på en roadtrip till Gävle! Väldigt spontant och väldigt kul. Även fast jag fyller 20 (= jordens undergång, livet är över, krämpor, rynkor, käpp, bitterhet etc.) så känns det ändå som att maj kommer bli en bra månad.
Den här helgen har inte bjudit på myckt sömn. I fredags blev det tre timmar och igår 1½ h (powernap)+ fyra timmars sömn. Igår var tanken att vi efter middagen skulle gå ut och klubba, men när Julia anslöt sig runt tiotiden så kom vi oss ändå inte för att gå och blev kvar tills natten började gå mot morgon. En väldigt lyckad helg som bjudit på mycket skratt och roligheter.
Efter att Julia åkte hem så har jag fyllt dagen med lite Harry Potter, tvättstuga, promenad i Rålambshovsparken, gym, rörmokeri och take away med Hanna. Nu ska jag hoppa in i duschen innan det är dags för mig att avsluta denna helg med ett avsnitt av Partaj.
Imorse gick jag upp tillsammans med Julia kl 06 för att sedan inse att det var alldeles för tidigt för mig att gå upp efter gårdagskvällen. Efter att hon och Hanna åkte iväg vid 07 så har jag fyllt min morgon med skypeträffar och den här låten. Virginia, Linnéa, och nu snart Sandra. Tänkte även hinna med en sväng på gymmet innan jag ska fixa allt inför ikväll då det vankas middag här med bowlinggänget.
Under den extremt tidiga frukosten brainstormade vi vad jag kunde göra med min lördag. Harry Potter kom självklart upp som förslag, men gillades inte eftersom man gärna äter något till film och jag helst inte vill göra det. Brainstormingen fortsatte och Julia kom med den perfekta idén att man kan göra 10 crunches eller 10 upphopp varje gång det gör ont i hans ärr. Det blir liksom några gånger. Speciellt om man har maraton.
Nu under påsken åt jag som jag nämnt i tidigare inlägg, väldigt onyttigt. Mycket godis. För mig finns det inget som heter äta lite grann. Lagom är bäst. Inte när det gäller godis, chips, glass eller dylikt. Ställer någon fram en chipspåse så äter jag tills den tar slut. Ger någon mig två chokladkakor á 200 gr, så sveper jag dem inom loppet av en kvart, tjugo minuter. You get the picture. SÅ, hur som helst. Efter att jag sedan fått i mig allt onyttigt så tar liksom inte begäret slut. Även fast jag börjar må smått illa så vill jag bara ha mer, spelar ingen roll vad det är, bara jag får äta något - helst något väldigt onyttigt. Det är som att jag hamnar i någon slags trans, eller vad ska man kalla det - en godisorgie?
När jag för ett tag sen hade mitt uppehåll från godis i över en månad så var det inga som helst problem. Jag var inte sugen, och det var inget problem att Hanna kunde sitta här hemma var och varannan dag med en godis-och/eller chipsskål. Men sen kom påsken och allt fallerade. Jag började återigen se godis - och endast godis - i affären. Ville testa nya smaker, former och sorter. Ville testa allt. Sen när jag kommer på mig själv med att tänka så inser jag hur sjukt det är. Därför kommer jag fort fram till slutsatsen att jag kan inte äta godis. Simple as that.
Så nu, när jag återigen har bestämt mig för att hålla upp från sötsaker så är det inga problem. Det är som att det är en spärr som faller ner när jag väl bestämt mig. Förut har helgerna varit synonymt med godis för mig. Nu när jag satt och åt frukost så insåg jag att det faktiskt var fredag (vilket jag har tänkt på i princip hela veckan) men att jag däremot inte har tänkt på godis. Och det är väldigt skönt.
Jag låter verkligen som en gammal pundare, eller någon som verkligen har problem. Men nej, det är ju bara godis. Bara det där godissuget som ibland, för en KORT sekund, får mig att förstå missbrukare. Därför slutar jag nu igen, och hoppas att jag klarar mig med ett återfall.
Loggade in på min spotify för första gången på, vadå, månader, ett år? Mer? Hur som helst. Helt omöjligt att inte bli sentimental. All musik kastar mig skoningslöst tillbaks till gymnasietiden. Shit, var tog tiden vägen? Är jag redan där, där gymnasiet ligger BAKOM mig. Dåtid. Allt vi gjorde, skrattade åt, såg och suckade åt, pratade om. Allting är dåtid. Och jag, känd som världens mest sentimentala människa, har väldigt svårt för det. När saker är förbi, så fort något är över så blir det väldigt jobbigt. Jag vill bara tillbaka, och inom mig skriker en röst; "Hör av dig till ALLA i din gamla klass, ta upp kontakten! Fortsätt kontakten! Ge inte upp människorna, ha kvar dem i ditt liv så att ingenting någonsin behöver förändras!" Men jag har ju egentligen ingen nytta av det. Jag har flyttat. Många har stuckit utomlands. Hur mycket jag än vill så kommer jag ALDRIG få tillbaka den tiden. Tre år passerade utan att jag hann stanna upp och tänka efter. Och nu är musik och minnen det enda jag har kvar. Men hör på mig, jag pratar som om det vore världens grej jag förlorat. Det är ju bara gymnasiet. No biggie. Ska jag vara helt ärlig och blotta mig helt nu så skulle jag kunna börja gråta här och nu. Bara fälla tårar för allt som varit. Allt som man växer ifrån, som man aldrig kommer få tillbaka. Tog jag vara på tiden? Jag hoppas det.
