Jag hatar stress, verkligen hatar hatar hatar. Hela dagen har bara varit ett stort jävla magsår.
Och nu när jag sitter här så har jag faktiskt lite ont i lungorna när jag andas. Nu är det torsdag och jag har blivit klar med svenskanovellen, tänkte lämna in den imorgon. Engelskarecensionen lika så, en aning försenad men bättre sent än aldrig, right?
Nu sitter jag hemma hos pappa en sista gång innan jag far, och lyssnar på vayamos compañeros, den där svängiga låten som ger mig minnen just därifrån, minns du att vi visslade på den samtidigt även fast vi var på helt olika ställen? Men jag hörde dig, jag hörde dig.

Imorgon fyller Virginia 16 år så jag skänker henne hela min dag, men jag får nog försöka övertala henne om att ishockey faktiskt är värt att kolla på en fredagkväll!
Nu är det bara tre dagar kvar, om allting går som det ska och imorgon blir det vaccination, wiie.
Snartsnartsnart, älskling.

Vanliga lektioner slänge er i väggen - här är det emo-matte och kärlekstema som gäller!

---

Vi är lördagens änglar som virvlar i stan.
Vi änglar med blickarna högt i det blå
Vi är dom som skratta åt allt som är svårt.
Vi har skuggorna bakom oss trots allt.
Swarly, jag älskar dig.

---

Jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit,
det var väl något vi gjorde, något vi sa som förändrade allting.

---

Oh, I'm singing out loud.