I never take promises lightly.
Kategori: Naathalie,
Varje morgon när en kylig vind rufsar till mitt hår så jag blir helt galen, och solen lyser men värmer ytterst lite, när jag andas in den friska luften som finns runtomkring sådär på morgonen, då känns det verkligen att våren är på väg tillbaka. Och vad jag har längtat, tänk snart när man kan gå ut med bara en tröja, första gången på året man kan göra det. Då är det vår. Åh vad jag längtar.
Vi håller på med självporträtt på bilden just nu. Jag har försökt avbilda mig själv på papper i ungefär två veckor nu, men att måla är inte min starka sida. Jag hade halvt gett upp idag nrä jag gick med tunga steg fram till skåpet och hämtade en spegel. Sedan satt jag där i femtio minuter och faktiskt försökte rita av det jag såg.
Det kändes helt hopplöst och jag var väldigt nära på att sucka alldeles för högt och sedan slänga den i
papperskorgen. Men jag ville ändå höra vad min lärare tyckte om bilden. Om jag blev förvånad när hon öppnade munnen då. Hon tyckte helt ärligt att den var ascool och att den liknade mig. Jag hade inte ens sett det själv. (Jag tyckte iochförsig fortfarande inte det, men det höll jag tyst om).
Jag bestämde mig för att inte slänga bilden i alla fall.
Fick tillbaka so-provet idag. Det gick sådär, fick VG. Men jag ska ju fortfarande skriva MVG-uppsatsen, så får väl hoppas på det bästa.
Var på gymmet en snabbis efter skolan, det blev bara kondition idag. Men det behövs ju det med, speciellt om man satsar på MVG i idrott. Eller på cooper, at least.
Virginia är på träning, hon borde komma hem när som helst nu.
Ole och Helena är här, så jag ska nog ut och vara lite social. Eller fortsätta fixa med min ipod.
Ska i vilket fall som helst inte vara kvar här, så.
Tchau.
