Matchen slutade bra, kunde faktiskt inte ha slutat bättre.
Det blir lite svårt att bara stå där när Visby Roma och Nynäs spela mot varandra.
Hemmalaget, de bästa må ju vinna, men hur blir det när någon i familjen spelar i Nynäs?
Det blir problem, för man hoppar till vid varje mål, det spelar ingen roll vilket lag det gäller, man blir lika glad och förbannad varje gång. I alla fall är det så med mig på dessa matcher. Det bästa vore kanske om jag inte går på VRH-Nynäs matcherna - men varje sådan match ger mig ju tillsälle att träffa min kusin, och hur skulle jag klara mig utan ishockeyn i två veckor? Nej, det skulle inte funka. Jag får helt enkelt stå ut med att vara lite schizofren några gånger till, sen är det över.

Efter matchen skulle jag egentligen ha ätit middag med hela Nynäs-laget tillsammans med Sandra, men det var åldergräns på Joda efter klockan tio, och dom skulle äta runt halv elva, tror jag.
Tre år till, sen är jag arton år och kusin vitamin har redan bokat mig på min stora dag. Tre år till, sen smäller detImorgon ska jag nog försöka avsätta lite tid för att plugga.
Nej förresten, imorgon är massa andra saker som måste fixas, eller är det smartare att göra det på måndag?
På tisdag kan jag iochförsig också göra det, men är inte ledig förrän fyra och då blir allting så sent.
Jag måste i alla fall flytta in i mitt rum imorgon kom jag på nu. Två privathyrda flyttgubbar kommer hit imorgon och ska bära ner alla  tunga saker i källaren, så förhoppningsvis blir det bara roliga saker kvar att göra. Till exempel som att bädda min säng och hänga upp mina Johnny Depp- och Marilyn Manson affischer på de för tillfället hemsk väggarna.
Inredningen ska i alla fall gå i svart, grått, vitt och mörkrött. Och en massa bilder på mig och Virginia.