Okej, nu ska jag verkligen sova. Verkligen. Men attans, det är ju så svårt när man är så pigg som jag. Det känns lite som när vi kom tillbaka från Brasilien. Då sov jag aldrig på nätterna, jag la mig runt halv sex på morgon och sov till halv fyra följande eftermiddag, men det var bara de första dagarna. I ungefär två veckor efter det gick jag och la mig runt sextiden- vilket motsvarade halv två i Brasilien, och det är normal sovtid för mig här i Sverige - och gick upp klockan tolv, död och alldeles utslagen.
Jag minns den gången då jag och Richard tog en nattlig promenad från att klockan var halv två till runt halv fyrasnåret på morgonen då han var tvungen att smyga sig hemåt igen.
Själv fortsatte jag genom staden, bort till norr där jag mötte upp med Swarly.  Jag kom hem halv sex den morgonen, la mig vid sju. Jag kommer ihåg att snön knastrade under fötterna när jag gick, och jag gick väldigt försiktigt eftersom jag trodde att jag skulle väcka någon.

---

M, vi skulle göra tjugohundraåtta till ett fräscht år - har vi lyckats med det?

With your back against the ground.