Att det blåser så mycket på Gotland är ett problem. Ännu större blir det när hela havet gungar i en alldeles ojämn takt. Men trots vinden så gick resan bra. Sandra stod där och väntade på mig, och strax efter att jag anlänt så kom Mia, vi skjutsade henne till parkeringen och släppte av henne. Vi körde förbi restaurangen, just den där restaurangen som väcker just det där alldeles speciella minnet till liv, det där minnet som nog aldrig kommer försvinna. Det där som var så bra, den där känslan som jag inte längre känner.
Någonstans är jag nog glad att det blev som det  blev.

Var barnvakt hela matchen ikväll, men det var mycket härligare än att se matchen så jag har inget att klaga på idag, för en gångs skull.