Det är nästan så att det har varit lite för många dagar nu.
Men lika bra är väl det, jag har ändå bara försummat dagarna. Eller, jag börjar göra nu.
Jag hade bestämt mig för att ta vara på sommaren och göra något varje dag.
Nu sitter jag, trots det, framför datorn. Och väntar.

Nej vänta, jag ångrade mig.
Pratade just med Sissel, och nu sticker vi snart och bowlar.
Jag är facinerad, alltså. Livet kommer nog aldrig att förundra mig.
Inte musiken heller, och vad den har för påverkan på mig och mitt psyke.


Nu ska vi ses, prata och picknicka innan bowlingen, trots det förbannade vädret.