sommarpratare
Kategori: sommaren 2008
Återigen lyckades jag doppa mig med kläderna på.
Jag hatar att jag älskar att bada med kläderna på, för det blir så för-för-förbannat kallt när man har kommit upp på land igen.
Jag och Robin tog i alla fall en promenad, och jag passade på att gå förbi morbrors grav. Ibland önskar jag att vår släkt inte var så förbannat svår, då skulle jag kunna prata med alla som om ingenting var fel.
Men nu är allting fel, så förbannat fel, hela tiden. Det hela är så stört, och alla bara skyller på varandra.
Jag undrar faktiskt om det var meningen från början att jag skulle vara den sista som föddes in i det här trasslet. Jag är trots allt en av de få som är kloka här, ursäkta men ja. Jag är fan-fan-fantastiskt bra, och en av de bättre här.
Jag kan inte sluta undra hur allting kommer bli i framtiden. Jag vet att man ska leva i nuet och allt det där, men en liten, liten sak inom mig vill veta hur min framtid ser ut.
