Jaha, nu är man tillbaka från Frankrike och allting är bara uppochner inom mig just nu.
Jag hade bestämt mig för att inte längta tillbaka efter att jag kommit hem, jag hade bestämt mig för att inte träffa nya människor som jag skulle fatta tycke för, jag skulle inte skaffa mig värdefulla minnen som jag sedan skulle ha svårt att släppa.

Allt det sket sig.
Jag sitter här hemma och gör inget annat än att längtar tillbaka till Frankrike, jag träffade visst nya människor som jag fattade tycke för, och jag skaffade mig trots allt dessa jävla minnen som jag aldrig riktigt kommer kunna släppa.

Jag vet inte vad som kommer hända nu, och jag hatar att leva i ovissheten.
Jag vill ta första bästa flyg härifrån och bara släppa allting.
Eller så talas jag vid med min kusin imorgon.
Men i vilket fall som helst så känns det som att allting kommer gå käpprätt åt skogen i alla fall, hur det än blir.

Jag kan inte lita på någon annans ord, inte när det gäller sånt här.
Varför ska jag vara så dum i huvudet och göra det, trots att jag dyrt och heligt lovat mig själv att det inte skulle hända, så jag för en gångs skull kunde få slippa dessa förbannade underbara minnen som bara gör ontontont när jag vet att det kanske aldrig mer kommer bli så?
Jag ska alltid vara så jävla blödig när det kommer till sånt här, det är mitt problem.
Jag kan inte acceptera att det här bara var en liten liten del av mitt liv, som faktiskt är över nu. Nej, jag ska gå här och älta det i månader framöver. Kanske tillochmed ett år.
Att ingenting bara kan få vara bra, verkligen helt bra. Jag ska alltid förstöra allting genom att sakna det så stört mycket hela tiden. Aldrig duger det för mig, jag får aldrig nog av nånting.

Och att musiken ska ta så stor plats i mitt liv, jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Jag minns allting mycket tydligare, klarare med musiken, men samtidigt får jag en stor klump i magen och en brännande känsla bakom ögonlocken varje gång jag lyssnar på just den där låten som får mig att minnas just det där tillfället.

Jag skulle ha hoppat av bussen, vi skulle ha fullföljt vår plan.
Vi skulle ha struntat i allt annat, vi skulle leva annorlunda.

If you love me, won't you let me know?