Gotlandsvistelsen var väl relativt bra. Eller nej, den var helt klart godkänd från söndagen till måndagkvällen. Efter det har det nästan bara varit värdelöst. Nästan.

Vi, jag och Magnus, hade tillbringat dagen hemma hos min vän Sissel och tänkte att klockan började bli sent och det var dags att röra sig hemåt. (Klockan var väl runt åttatiden tror jag). Vi stod utanför hennes dörr och bara småsnackade lite, sådär som man gör precis innan man ska skiljas åt. Vi kommer in på ett ganska trevligt samtalsämne (vår kompis teater om jag inte minns helt fel) så jag tänkte "det här kanske tar i alla fall några mysiga minuter" så jag bestämmer mig för att hoppa upp på järnräcket som jag står och lutar mig mot. Dock så missbedömer jag avståndet ner till det undre räcket, så alltmedan jag häver mig upp med armarna på det övre skjuter jag ifrån med ganska mycket kraft - rakt ut i luften bakom mig. Resultat: Jag flyger ner med ansiktet före i marken, med händerna fortfarande hårt hållna om räcket. Oturligt nog stod där en skoavskrap i järn eller något annat hårt material som gör ont när man kastar sig mot det. Kvällen avslutades på akuten. Fick terjpa jacket under näsan och två meter bomull uppstoppad i den.

På tisdagen tillbringade jag fyra timmar nere på sjukan, blev skickad från öron-näsa-halsmottagningen till mun-och käkcenter och därifrån ner till akuten för att röntga nacken, då jag var öm i den. Som tur var slog jag inte i tänderna så de ramlade ur, men jag ska tillbaka på återkoll om en månad för att se så inget har gått sönder inuti själva tänderna. Jag hade sträckt musklerna i nacken så fick några övningar att göra, men annars (förutom svullnaderna och jacket under näsan) så mår jag prima. Nej just det, jag är förkyld också.