Vi skulle ta tio-tåget till stan. Det var tjugo minuter försenat. När vi kom till stan letade vi present och festklänning. Sen skulle vi åka kommunalt (jag är värdelös på kommunalt) till Kungsholmen så vi var tvugna att leka äckliga turister och dumt fråga hur man tog sig dit. Kassörskan log sött mot oss när vi tackade så hemskt mycket för besväret. Det var bara en station så det var ingen idé att försöka tappa bort sig. Vi hittade fram och jag träffade min morfar för första gången på väldigt länge. Det kändes bra, men lite knäppt. Lite annorlunda liksom. Vi fick godis innan vi gick ner runt hörnet och köpte indisk take-away till honom. Sen vart det bråttom. Hoppade på första bästa buss mot Fridhemsplan, fann en trasig stol, hoppade av på rätt station och sprang ifatt en buss som kom upp bakom oss. Jag har inte känt mig så korkad på länge. Vi kom försent till kalaset (fint folk kommer sent) men hade en trevlig stund ändå med kakor och tårta och en liten släktträff. Efter mycket velande från min sida bestämde vi oss tillslut för att börja röra på oss runt fyrasnåret istället för halvfyra. B I G  M I S T A K E. Tre bussar som skulle komma var inställda, så vi stod där i snöstormen och frös sönder lite mer för var minut som gick och bussen inte kom. När vi väl kom fram till centralen hade vi precis missat tåget, så vi väntade på det som skulle komma nitton över. Som skulle det komma 41. 42. 43. 45. När vi kom till Västerhaninge så stod inget Nynäståg inne och väntade på oss. Vi försökte desperat ragga skjuts och förbannade SL med våra hemska gotländska svordomar. Tåget som inte skulle komma kom äntligen och vi trodde att allt var över. Tills vi stannade strax efter Segersäng pga signalfel, växelfel och tågmöte i Ösmo. Jag vet inte allt vad det var. Vi backade, åkte fram, stannade, backade, stannade. Jag är glad att jag inte skulle med båten som killen framför oss skulle. Han blev ganska mycket försenad. När vi äntligen kom loss sa rösten i högtalarna att vi gladeligen kunda fortsätta mot Västerhaninge nu. Fem sekunder senare insåg han sitt misstag.

När vi kom till Nynäs sprang vi genom snöstormen in på Kvantum och rånade dem på godis. Gick till filmkedjan för att hyra film och fick där veta att det inte gick några fler bussar hem till mig den kvällen. Inga alls. Så vi dog lite grann, förbannade allting lite till och begav oss till Nynäs Pizzeria. Klockan hade hunnit bli över åtta. Vi fick reda på att nej, de hade visst inte alls glutenfri pizza som jag fått reda på tidigare, men om vi ville gå till Kvantum och köpa degen så kunde han göra i ordning den. Som om vi orkade det. Sissel bjöd mig på kycklingspett med pommes och bearnaise. Under hela måltiden taggade vi till på att gå hem. Sen kom vi på idén taxi. Här kommer nu följande konversation. J = jag PK = PizzaKillen

J: Har ni numret till något taxibolag här i Nynäshamn?

PK: Var ska ni?

J: Sandhamn

PK: Jag kör er. Hur mycket ger ni?

J: Hur mycket ska du ha?

PK: En hundring?

J: (Ringer till Linnéa (s pappa) och frågar om det är ett rimligt pris, inte roligt att bli lurad) och fick veta att jo det var det. Tackar ja och han säger åt oss att vänta på framsidan. Han kommer inte. Är inte i köket. Ingenstans. Snöstorm. Jenny och Frida kommer gående. Hinner prata med dem en stund, ingen PK på långa vägar.

Tillslut kommer han in igen och ber oss följa med genom köket. Får man verkligen göra så, frågar jag men han nickar bara och vinkar åt oss att följa med.

Japp, där var problemet. Den lilla röda golfen satt fast i en snövall.

PK: Jag sitter fast, så ni får hjälpa mig att putta.

Jaha. Där står vi, genomfrusna, trötta, arga, på baksidan av Nynäs Pizzeria och puttar på onlinepizza-bilen. Det är så oväntat och knasigt att vi båda brister ut i ett asgarv. PK hämtar skyffel och sand och kartonger och allting, men bilen sitter fast.

S (Sissel): Det kanske är bäst att vi tar tillbaka våra pengar så får vi gå ändå helt enkelt..

PK: Jaja, såklart! Jag ville bara vara snäll och försöka hjälpa till!

Det var väl gulligt, men vi tog pengarna och började knalla hemåt. Det var hilarious.

Klockan elva kastade vi oss ner i min säng och kollade på 40-year-old virgin. Käkade godis. Sov.

---

Idag började vi dagen med Win a Date With Tad Hamilton. Äckliga kärlekskomedier. Underbara kärlekskomedier. Ännu mer godis. En härlig vinterpromenad och sen var det plugg för hela slanten. Nästan. Vi spelade lite kort och jag fick prata med en tysk. Det var kul. Nu har Sissel åkt. Det är inte lika kul.

Det lämnar mig ensam med matten, historian och geologin. Grejt.