mitt emellan två liv
Kategori: vardag
Jag har inte tränat på länge, men jag känner att det verkligen är på gång, jag vill verkligen satsa igen. Jag saknar det, att längta till gymmet varje dag och sedan känna mig alldeles harmonisk när jag kommer dit. Men numera har jag ingen tid, annat kommer emellan. Annat som jag prioriterar högre som jag inte vet om jag borde göra. Man lever bara en gång och jag har bytt ut träningstiden mot kompistid, slötid, alla-annat-än-tränings-tid. Är det ok? Får man tröttna på sitt intresse? Eller tröttna är fel ord. Uppehålla kanske är ett bättre ord.
Sofia har flyttat till Norrköping för att plugga miljövetenskap. Snart flyttar Julia till Lund, och Viktor flyttar till Uppsala. Hösten smyger sig på, och melankolin följer med den. jag hatar den här delen av sommaren, när allt tar slut, förändras, återgår till vardagen. Alla relationer blir annorlunda, allt blir lite tråkigare.
Om mindre än två veckor kommer Emma hem igen, vilket ska bli toppen. Men samtidigt är jag lite orolig. Hon kommer att ha förändrats så mycket. Upplevt så mycket. Tänk om vi inte passar längre? Tänk om vi vill för olika saker. På senaste tiden har jag börjat fundera.
Några saker återstår dock att se framemot.
- Breaking News den 3:e september med Hanna
- En andra helg på Laxå med brödraskapet, där förhoppningsvis både Joakim och Sofia följer med
- Resan med jobbet
- Maya kommer till Stockholm snart
- Höstmodet
Nu ska jag ta mig ner till Västermalmsgallerian och se om jag hittar något snö-halsband. Jag har kommit att bli förälska i Snö of Sweden.
Hejdå.