Jag och tiden är något som inte går ihop.
Eftersom det regnade idag bestämde jag mig för att det var ett perfekt tillfälle att sträckkolla på Gossip Girl, nu när jag har hela säsong ett hemma. Att jag haft dem här sen skolavslutningen ungefär, det behöver vi inte prata om.
Men som vanligt blev det inte som jag planerat. Pappa kom och hämtade upp mig här hemma runt halv-tre tiden, för att jag ville ha lunch. Grillat blev det, det där som nästan alltid går hem hos mig.
På kvällen mötte jag upp med Swarly, Chrish, Andee, Gustav och André för att grilla lite (ja, jag vet - igen. Men det är lugnt, för grillat går alltid hem hos mig). Vi tillbringade kvällen i Andees och Chrish lillstuga med musik, kort och trevligt sällskap.
Det blev en lyckad kväll, trots mina idiotiska, förutfattade meningar innan jag ens kommit dit.
Så det är väl bara att tacka och ta emot, antar jag.
Vi började runda av kvällen rätt tidigt, runt klockan ett kände vi att, OJ vad sängen känns lockande.
Så jag kom hem för inte så länge sen, och planerar en date med kudden för tillfället.
Imorgon, måndag, blir det förhoppningsvis teetryckning med kusinen, funfun.
Godnatt.
Godkväll.
Äntligen, ikväll fick jag min efterlängtade mobil! Den är så snygg och felfri, alldeles perfekt.
I alla fall till det yttre, ska sätta den i laddaren nu så den får komma igång under natten.
Me n' cous fixade inte the tees idag, vi var försent ute.
Istället köpte vi brända mandlar och vandrade runt i innerstan som två andra turister.
Hon är sommargotlänning, och snart är jag det med.
Träffade pappa och farmor på kvällen, vi bestämde oss för att ta en åktur ner till hamnen för att ta en glass och beundra Götheborg, skeppet som åker Östersjön runt.
Vackert säger andra, turistfälla säger jag. 100:- för att gå ombord på ett skepp är ju bara galet, rakt igenom.
Nej, nu räcker det inte med att vara sommargotlänning. Betalar man 100 svenska för att befinna sig ombord på ett gammalt skepp som står i hamnen som man om man nu väldigt gärna vill, kan smyga sig ombord på, då måste vara en riktig turist. Rakt igenom.
Imorgon blir det åka av, så jag föreslår att John Blund blir min partner för natten.
Och alarmet morgondagens räddning. Näst efter min ipod.
Goodnightie, huns.
Förresten. Kom påatt det var nog ungefär exakt ett år sen jag startade den här bloggen.
Så, jag fyller alltså ett år som bloggerska. Grattis till mig, huh.
Jaha, nu är man tillbaka från Frankrike och allting är bara uppochner inom mig just nu.
Jag hade bestämt mig för att inte längta tillbaka efter att jag kommit hem, jag hade bestämt mig för att inte träffa nya människor som jag skulle fatta tycke för, jag skulle inte skaffa mig värdefulla minnen som jag sedan skulle ha svårt att släppa.
Allt det sket sig.
Jag sitter här hemma och gör inget annat än att längtar tillbaka till Frankrike, jag träffade visst nya människor som jag fattade tycke för, och jag skaffade mig trots allt dessa jävla minnen som jag aldrig riktigt kommer kunna släppa.
Jag vet inte vad som kommer hända nu, och jag hatar att leva i ovissheten.
Jag vill ta första bästa flyg härifrån och bara släppa allting.
Eller så talas jag vid med min kusin imorgon.
Men i vilket fall som helst så känns det som att allting kommer gå käpprätt åt skogen i alla fall, hur det än blir.
Jag kan inte lita på någon annans ord, inte när det gäller sånt här.
Varför ska jag vara så dum i huvudet och göra det, trots att jag dyrt och heligt lovat mig själv att det inte skulle hända, så jag för en gångs skull kunde få slippa dessa förbannade underbara minnen som bara gör ontontont när jag vet att det kanske aldrig mer kommer bli så?
Jag ska alltid vara så jävla blödig när det kommer till sånt här, det är mitt problem.
Jag kan inte acceptera att det här bara var en liten liten del av mitt liv, som faktiskt är över nu. Nej, jag ska gå här och älta det i månader framöver. Kanske tillochmed ett år.
Att ingenting bara kan få vara bra, verkligen helt bra. Jag ska alltid förstöra allting genom att sakna det så stört mycket hela tiden. Aldrig duger det för mig, jag får aldrig nog av nånting.
Och att musiken ska ta så stor plats i mitt liv, jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Jag minns allting mycket tydligare, klarare med musiken, men samtidigt får jag en stor klump i magen och en brännande känsla bakom ögonlocken varje gång jag lyssnar på just den där låten som får mig att minnas just det där tillfället.
Jag skulle ha hoppat av bussen, vi skulle ha fullföljt vår plan.
Vi skulle ha struntat i allt annat, vi skulle leva annorlunda.
If you love me, won't you let me know?
Gröna Lund hela dagen med Maya och Alma.
Underbart, jag har kramp i käkarna nu efter att jag skrattat mig genom hela dagen.
Härligt.
Till och med Katapulten fick ha ig som besökare. Två gånger.
Jag är stolt över mig själv.
Lyckades även övertala en äldre man att åka den.
Nästan.
Dagen har varit lyckad. I det stora hela.
Maya tappade sin mobil när vi åkte Extreme, det enda vi hittade var luckan.
Vi lyckades få dem att stänga av hela maskinen, för en trasig mobils skull.
Just snyggt.
Alla har nu gått och lagt sig och jag tror att det vore klokt om även jag gjorde något i den stilen.
På något underligt sätt känns det inte alls konstigt att vara trött och gå och lägga sig innan tolvslaget, nunär jag har sommarlov och allt. På alla andra verkar det vara nästintill förbjudet, men jag ser bara inte meningen med att sova bort hela dagarna. Dagarna då solen skiner och påminner oss om varför vi lever.
Dagarna då regnet faller och påminner oss om precis samma sak, fast från ett perspektiv.
Jag älskar livet, och jag tänker leva det fullt ut.
Jag tänker börja mitt nya liv efter den här helgen, alltså imorgon.
Jag tänker börja mitt nya liv imorgon med att gå upp samtidigt som Lovisa, dricka fyra glas vatten, ta en morgonpromenad och efter det fundera på att ta en egen, lång snabbpromenad genom stan.
Klockan är snart tolv, och jag planerar att lägga mig i sängen, och smsa lite.
Godnatt, sleep tight.
När regnet börjar falla känns allting så känns dagarna så mycket längre,man går bara och väntar. Väntar på att regnet ska sluta falla, på att solen ska komma fram och visa oss varför vi egentligen lever.
När regnet faller går vi och väntar på att något dåligt skall komma, och gör de det, så är det alltid för att det regnar som det gick så dåligt. Regnet är min olycksfågel, den får mitt liv att stanna till, det får min hjärna att inte funka som den ska.Men framför allt får det mig på tävlingshumör.
Jag vill tävla mot regnet - vem kan fälla flest tårar, himlen eller jag?
Nu har jag slutat nian och allting känns annorlunda.
Fick reda på i förrgår att jag har kommit in på Nynäshamns gymnasie, nu gäller det bara för Gotlands kommun att godkänna flytten.
Är uppe hos kusinen i Nynäshamn nu, jag kom hit igår.
Hannes jobbar natt, så jag och Sandra har hyrt en skräckfilm - "Alone in the dark" tror jag den heter. Det är ju alltid något med skräckfilmer, jag har sett hur måna som helst, men endast ett fåtal har vrit bra. Det är juså lätt att de blir överdrivna. Men jag har trots det skyhöga förväntningar på denna rulle.
Nya favoriten - mayaws.blogg.se
