Det är nästan så att det har varit lite för många dagar nu.
Men lika bra är väl det, jag har ändå bara försummat dagarna. Eller, jag börjar göra nu.
Jag hade bestämt mig för att ta vara på sommaren och göra något varje dag.
Nu sitter jag, trots det, framför datorn. Och väntar.

Nej vänta, jag ångrade mig.
Pratade just med Sissel, och nu sticker vi snart och bowlar.
Jag är facinerad, alltså. Livet kommer nog aldrig att förundra mig.
Inte musiken heller, och vad den har för påverkan på mig och mitt psyke.


Nu ska vi ses, prata och picknicka innan bowlingen, trots det förbannade vädret.

"Allting känns bara så fel.
Jag vill inte längre, jag orkar inte.
Det är inte meningen att jag ska se efter henne,
hon ska klara sig själv.
Det känns bara konstigt att prata med henne,
jag får ont i magen och vill bara glömma henne.
Jag blir irriterad när jag hör hennes röst,
jag vill inte.
Jag ångrar mig nu, varför stod jag inte bara fast vid vad jag sagt?
Helvete.
Det är sånt hhär som förstör min sommar.
Jag har inte lust med någonting längre,
 jag vill bara ligga kvar här i sängen och kolla ut på den blå himmeln utanför fönstret.
Reser jag mig upp så kommer jag börja gråta,
börjar jag gråta blir jag förbannad på mig själv och allting kommer vara förstört."

Ja, något har varit fel. Någonting har varit helt fel hela sommaren.
Det har inte varit som vanligt. Allting har vart jättebra och underbart, men fel. Inte fel i sig självt, men en stor del har saknats.

Idag var första dagen på hela sommaren som jag faktiskt umgicks med Virginia.
Efter att jag kom hem från pappa så gick vi ner till Café Bohéme och fikade.

Vi pratade om att vi måste göra något den här sommaren, verkligen göra något.  Typ som att åka upp till Stockholm över en dag bara vi två. Vi var på vårat impuls humör så en idé var att cykla ut till Tofta och ta en fika, då med detsamma. Det blev inte så, det var lite för mycket. Virginia klättrade upp på ringmuren och jag fegade nere på marken. Men det var bra ändå, det var som vanligt. Det var som det alltid varit, vi två. Virginia och Nathalie. Spagetti och köttfärssås. Hon gör sakerna, jag kollar på och dokumenterar. Som vanligt, så som det alltid har varit.

För att fullända kvällen gick blev det för tredje året i rad pizza på taket.
Som vanligt, hon gjorde sakerna och jag dokumenterade. Men jag kom också upp på taket, tillslut. I år blev det Norrbackas tak. Virginia tyckte utsikten var superb. Jag tyckte pepsin var det.

Nu började sommaren. Ingen sommar utan det här, så är det bara.
Nu är det bara vattenspridaren kvar. Sen är allt som allt alltid har varit, eller hur?
Du och jag.

Hallå.

Nu har jag kommit hem igen, för en gångs skull samma dygn som jag åkte. Fast det var nära att jag fastnade där borta inatt igen, men jag tänkte att ska det börjas någongång så ska man ju börja med en gång.
Jag och Virginia pratade ju förut, om hur allting hade blivit nu, att jag aldrig var hemma och allt sånt, så jag tänkte att jag börjar ändra mig redan ikväll och faktiskt komma hem en gång. Men då är inte hon hemma, såklart. Men när hon kommer hem (om hon kommer hem) så ser hon förhoppningsvis att jag ligger här hemma i min egen säng och sover. Förhoppningsvis.
Sandra och Hannes körde ner killarna till båten förut runt tolvtiden (tror jag), deras båt  går nu vid ett. Have fun, säger jag bara.
Under kvällen har vi spelat wii, och jag fick vara med på ett hörn på pokern. I och för sig delade jag bara ut korten, men damn vilka bra kort de fick då också.

Nu kom Virginia innanför dörren, och jag ska gå och sova.
Godnatt, have fun. Swing low och ta vara på livet.



It's gonna be me, you and the dancefloor.

Damn.
Jag kom visst aldrig hem den där kvällen som jag sagt. Det berodde inte på att jag supit mig under bordet, nej jag körde vitt kvällen ut. Jag kände bara att det var lite roligare att stanna där än att cykla hem. Så när alla skulle ut på krogen stannade jag kvar där hemma och.. Städade. Några tomflaskor att plocka in, lite öl att hälla ut, lite glas och tallrikar att diska och vips så hade jag tjänat in nära 300 kronor. På en timme. 
Tobbe och Jessica kom hem halv ett pga av vissa omständigheter. Jag och Jessica snackade en stund i köket medan Tobbe slocknade direkt på sängen.
Sedan, runt två tiden hade jag slocknat, men jag hade trots allt Yatzytärningarna och allt bredvid mig, så det blev lite yatzy i alla fall. Jag hörde att de gått hem en timme tidigare för att komma hem och spela med mig, men jag vet inte riktigt hur mycket jag tror på de orden. Men det hade ju varit lite koolt, om det hade varit därför de kom hem en timme tidigare och hittade mig i en av deras sängar.

Hallå hallå.

Det blev inget inlägg igår, eftersom jag aldrig kom hem.
Jag fastnade ute hos Sandra - igen. Lätt hänt.

Några vänner kom ner hit från Nynäshamn igår, så vi hade en jättetrevlig kväll bestående av wii, golf, kubb, vattenpipa och fotboll. Jag var den enda som inte drack, så självklart vann jag fotbollen.

Nu har jag varit hemma och duschat och hållt på i nästan en timme. Förhoppningsvis blir jag snart upplockad och så bär det av ut mot Sandras igen. De har kommit ytterligare lite mer folk med båten, sen kommer det några ikväll och resten kommer imorgon.
Trots allt kommer jag antagligen hem ikväll eftersom det nog inte finns sovplats till mig där ute längre. Om jag inte super mig under bordet och absolut inte kan cykla hem på några som helst villkor.

yeah right, like that's gonna happen.

Här sitter jag i Virginias rum, och gör absolut ingenting som skulle kunna kallas vettigt, i svensk mening.

Jag åkte tillsammans med Sandra och hennes mamma ut till g-mormor tidigare idag.

Första gången Sandra träffade sin g-farmor, och första gången på tjugo år som hennes mamma och g-mormor träffades.

Det var trevligt och efteråt blev det för min del middag på restaurangen.
Runt niotiden mötte jag upp med Anton, den där människan som jag inte ser så överdrivet mycket av, men som ändå får mig på bra humör varje gång vi ses. Vi tog en promenad ner till Norderstrand, där vi satte oss i en av hammockarna i nästan-solnedgången och pratade, pratade om sommaren som gått, pratade om sommaren som är kvar, och om hösten och vi pratade om hur allting kommer vara då. Han berättade om sin Kent-konsert och lyckades faktiskt övertyga mig om att följa med honom på en, nästa år. Jag svarade direkt ja, men jag vet inte. Jag misstänker att man måste vara ett lite större fan av dem än vad jag är för att uppskatta deras uppträdande så pass mycket som Anton gjorde.