Klockan är 23.47 och jag har nu läst ut "Atlantis Hemlighet", precis som jag planerat.
Igår träffade jag som bestämt Maya inne i stan. Vi fixade lite saker innan vi missade bussen och la oss och solade på busstationen, precis som alla andra turister brukar göra.
Och vadå, man får väl låtsas ibland?
Så fort vi kom ut till deras landställe gick vi ner till stranden och tog ett kvällsdopp i det nästan behagligt varma vattnet, tills hennes mamma och syster kom och hämtade oss.
Dagen avslutades perfekt med en mysig middag i deras idylliska trädgård i deras idylliska, vita växthus med deras fantastiska vindruvor med den nästintill stillastående ljumma sommarvinden utanför.
Och vi kunde inte motstå att kolla lite på Gossip Girl senare, innan min dator la sig ner och dog (såklart).
Imorse tog vi cyklarna ner till stranden så fort vi fått i oss lite frukost, och där låg vi resten av tiden. Badade och solade, om vartannat. Jag vägrade nästan släppa min bok, och det var ju tur det. Annars hade jag varit tvungen att ge upp hela min kväll för den där boken.
Japp, jag klarade tidschemat och jag är förbannat stolt över mig själv. Speciellt när jag inte läst en bok på över ett halvår minst, tror jag.
Nej, i sommar är jag nyttig och hälsosam. Jag ska lägga mig nu så fort som möjligt, så jag får lite sömn. För det är ju en dag imorgon också.
Jag känner hur vuxen jag är nu.
Mina ben mår bättre idag och jag fick min behövda sömn trots allt.
Sitter hemma hos mamma nu och väntar på att klockan ska gå lite, lite fortare.
Men nu har jag i alla fall bokat båtbiljetten, så i helgen blir det Dalarna med bror och hans familj. Förhoppningsvis, om inte allt bara fuckar upp sig i sista sekund, som det brukar göra.
Min insamling går rätt så bra trots allt, idag kanske jag får in lite fler femtioöringar så snart kan jag förhoppningsvis växla in alla kopparfärgade mynt som följt med mig i snart över ett år, tror jag.
Ja, jag är sentimental och ja, jag kommer gråta när jag ger bort mina vänner.
Och idag kommer ju Maya in till stan, och för första gången på hela sommaren ses vi. Hon som brukade veta allt om mig och vara uppdaterad tjugofyrasju, hon har ingen aning om vad som har hänt den här sommaren.
Visserligen är det bara en sommar, men det har hänt förbannat mycket, och den har förändrat något.
Ja, den har nog förändrat mig.
Natt, eller?
Min dator har krånglat, så jag har inte varit så online på sistonde. Men pappa kom förbi och fixade den idag, så nu är jag på topp igen!
Idag var jag med pappa och tog ett dopp borta vid snäck, men eftersom vattnet var förbannat äckligt drog jag mig upp ur det blå rätt fort. Vi köpte en varsin glass vid Norderstrand och rullade sedan hemåt. Jag mötte upp med Andreas, vi körde tre omgångar 21 och jag jobbade hårt på min solbränna. Är det vad man kallar nytta med nöje? Jag antar, för det kändes som att jag gjorde något i den stilen.
Åt grillat hemma hos pappa och tillbringade resten av kvällen där. Pratade lite smått med min äldsta bror om att jag kanske kan komma upp till dem i Dalarna nu till helgen som kommer. Hoppas på det då.
Igår, lördag, träffade jag mina kusiner och min moster. De kom och hämtade mig här vid Kometen, och vi åkte ut till Sandviken där vi tillbringade nästan hela dagen. Framåt eftermiddag/kvällen for vi till Katthammarsvik där vi hoppade från piren och njöt av livet i största allmänhet.
När vi började frysa tillräckligt mycket började vi köra in mot samhället igen. Middag nere på Trossen, med utsikt på alla turister som vimlar runt i Visby hamn den här delen av året.
Allting, hela dagen var i alla fall förbannat härlig, det var mer än underbart att få träffa min moster som jag inte pratat med på ungefär 3(?) månader, och mina två kusiner som jag inte träffat på.. Vad är det nu, över ett år kanske? Det är hemskt att leva i den här släkten, allt är så splittrat och alla bor nästan på varsin sida om Sverige. Jag önskar att det inte vore så, och jag hoppashoppas att det kommer ändras. Man behöver sin släkt. Eller, jag gör i alla fall det. Sen vet jag inte.
Nu ska jag fixa lite bdb-moments, och sen ska jag göra ett tappert försök till att läsa ut min bok som jag började på igår, eller egentligen idag kan man väl säga. (Läste kanske tretton sidor igår, så jag tycker inte att det räknas). Jag hade satt upp ett tidsschema; boken skulle vara utläst tills på måndag (idag alltså). Och jag har bara.. 250 sidor kvar. Vadå, jag tycker det låter rimligt. Eller, tyckte heter det nog. För nu ser jag att det är rätt omöjligt. Fast, om jag inte skulle upp tidigt imorgonbitti och träffa Sissel och Swarly så skulle jag kunna läsa hela natten och möjligtvis hinna med min deadline. Men det ser fantastiskt kört ut nu för min del.
Ändring: Boken ska vara klar på.. Tisdag. Möjligtvis onsdag, det beror sig på vart dagarna (nätterna mer, förmodar jag) tar vägen.
Vad har jag nu gjort? Jag trivdes ju faktiskt med förra utseendet på min blogg, varför var jag tvungen att gå dit och fixa sönder precis allting? Ber om ursäkt för det tillfälligt hemska utseendet, ska göra något åt det så fort jag orkar ta tag i det. Kan hända att det blir lite bättre gång för gång.
Blev väckt runt sju-tiden imorse av Virginias mamma. Jahapp, det var bara att pallra sig bort till restaurangen och börja bära ut varor. Att arbeta en ytterst meningslös stund på morgonkvisten var inga problem, men att solen är outhärdligt varm innan klockan ens hunnit bli åtta på morgonen, det är fantastiskt underligt.
Om någon timme ringer min moster och väcker mig, och om två timmar kommer hon och mina kusiner och hämtar mig här hemma så ska vi åka någonstans på Gotland och bada.
Jag är glad och pigg, och nu tänker jag försöka rätta till min blogg, eller så kanske jag borde försöka sova den här sista timmen, innan dagen börjar på riktigt.
Det är nästan så att det har varit lite för många dagar nu.
Men lika bra är väl det, jag har ändå bara försummat dagarna. Eller, jag börjar göra nu.
Jag hade bestämt mig för att ta vara på sommaren och göra något varje dag.
Nu sitter jag, trots det, framför datorn. Och väntar.
Nej vänta, jag ångrade mig.
Pratade just med Sissel, och nu sticker vi snart och bowlar.
Jag är facinerad, alltså. Livet kommer nog aldrig att förundra mig.
Inte musiken heller, och vad den har för påverkan på mig och mitt psyke.
Nu ska vi ses, prata och picknicka innan bowlingen, trots det förbannade vädret.
Ja, något har varit fel. Någonting har varit helt fel hela sommaren.
Det har inte varit som vanligt. Allting har vart jättebra och underbart, men fel. Inte fel i sig självt, men en stor del har saknats.
Idag var första dagen på hela sommaren som jag faktiskt umgicks med Virginia.
Efter att jag kom hem från pappa så gick vi ner till Café Bohéme och fikade.
Vi pratade om att vi måste göra något den här sommaren, verkligen göra något. Typ som att åka upp till Stockholm över en dag bara vi två. Vi var på vårat impuls humör så en idé var att cykla ut till Tofta och ta en fika, då med detsamma. Det blev inte så, det var lite för mycket. Virginia klättrade upp på ringmuren och jag fegade nere på marken. Men det var bra ändå, det var som vanligt. Det var som det alltid varit, vi två. Virginia och Nathalie. Spagetti och köttfärssås. Hon gör sakerna, jag kollar på och dokumenterar. Som vanligt, så som det alltid har varit.
För att fullända kvällen gick blev det för tredje året i rad pizza på taket.
Som vanligt, hon gjorde sakerna och jag dokumenterade. Men jag kom också upp på taket, tillslut. I år blev det Norrbackas tak. Virginia tyckte utsikten var superb. Jag tyckte pepsin var det.
Nu började sommaren. Ingen sommar utan det här, så är det bara.
Nu är det bara vattenspridaren kvar. Sen är allt som allt alltid har varit, eller hur?
Du och jag.
Hallå.
Nu har jag kommit hem igen, för en gångs skull samma dygn som jag åkte. Fast det var nära att jag fastnade där borta inatt igen, men jag tänkte att ska det börjas någongång så ska man ju börja med en gång.
Jag och Virginia pratade ju förut, om hur allting hade blivit nu, att jag aldrig var hemma och allt sånt, så jag tänkte att jag börjar ändra mig redan ikväll och faktiskt komma hem en gång. Men då är inte hon hemma, såklart. Men när hon kommer hem (om hon kommer hem) så ser hon förhoppningsvis att jag ligger här hemma i min egen säng och sover. Förhoppningsvis.
Sandra och Hannes körde ner killarna till båten förut runt tolvtiden (tror jag), deras båt går nu vid ett. Have fun, säger jag bara.
Under kvällen har vi spelat wii, och jag fick vara med på ett hörn på pokern. I och för sig delade jag bara ut korten, men damn vilka bra kort de fick då också.
Nu kom Virginia innanför dörren, och jag ska gå och sova.
Godnatt, have fun. Swing low och ta vara på livet.
It's gonna be me, you and the dancefloor.
Damn.
Jag kom visst aldrig hem den där kvällen som jag sagt. Det berodde inte på att jag supit mig under bordet, nej jag körde vitt kvällen ut. Jag kände bara att det var lite roligare att stanna där än att cykla hem. Så när alla skulle ut på krogen stannade jag kvar där hemma och.. Städade. Några tomflaskor att plocka in, lite öl att hälla ut, lite glas och tallrikar att diska och vips så hade jag tjänat in nära 300 kronor. På en timme.
Tobbe och Jessica kom hem halv ett pga av vissa omständigheter. Jag och Jessica snackade en stund i köket medan Tobbe slocknade direkt på sängen.
Sedan, runt två tiden hade jag slocknat, men jag hade trots allt Yatzytärningarna och allt bredvid mig, så det blev lite yatzy i alla fall. Jag hörde att de gått hem en timme tidigare för att komma hem och spela med mig, men jag vet inte riktigt hur mycket jag tror på de orden. Men det hade ju varit lite koolt, om det hade varit därför de kom hem en timme tidigare och hittade mig i en av deras sängar.
Igår var jag på Stångaspelen med Swarly och hans familj, för att var helt ärlig så var det skittråkigt. Det regnade och det var stört kallt. Men rätt lag vann, så det var ju alltid något.
Stannade kvar ute hos Swarly i deras stuga över natten, och kom tillbaka till stan klockan tolv idag.
Ingen vila här inte, nej där satt Virginia och väntade på mig, vi gick ner till glassbaren och köpte varsin glass medan vi pratade igenom det som behövdes pratas igenom.
Hoj, nu kommer Sandra och hämtar mig snart så ja måste kila!
Talk to ya laterrrrrrrr.
Hallå hallå.
Det blev inget inlägg igår, eftersom jag aldrig kom hem.
Jag fastnade ute hos Sandra - igen. Lätt hänt.
Några vänner kom ner hit från Nynäshamn igår, så vi hade en jättetrevlig kväll bestående av wii, golf, kubb, vattenpipa och fotboll. Jag var den enda som inte drack, så självklart vann jag fotbollen.
Nu har jag varit hemma och duschat och hållt på i nästan en timme. Förhoppningsvis blir jag snart upplockad och så bär det av ut mot Sandras igen. De har kommit ytterligare lite mer folk med båten, sen kommer det några ikväll och resten kommer imorgon.
Trots allt kommer jag antagligen hem ikväll eftersom det nog inte finns sovplats till mig där ute längre. Om jag inte super mig under bordet och absolut inte kan cykla hem på några som helst villkor.
yeah right, like that's gonna happen.
Här sitter jag i Virginias rum, och gör absolut ingenting som skulle kunna kallas vettigt, i svensk mening.
Jag åkte tillsammans med Sandra och hennes mamma ut till g-mormor tidigare idag.
Första gången Sandra träffade sin g-farmor, och första gången på tjugo år som hennes mamma och g-mormor träffades.
Det var trevligt och efteråt blev det för min del middag på restaurangen.
Runt niotiden mötte jag upp med Anton, den där människan som jag inte ser så överdrivet mycket av, men som ändå får mig på bra humör varje gång vi ses. Vi tog en promenad ner till Norderstrand, där vi satte oss i en av hammockarna i nästan-solnedgången och pratade, pratade om sommaren som gått, pratade om sommaren som är kvar, och om hösten och vi pratade om hur allting kommer vara då. Han berättade om sin Kent-konsert och lyckades faktiskt övertyga mig om att följa med honom på en, nästa år. Jag svarade direkt ja, men jag vet inte. Jag misstänker att man måste vara ett lite större fan av dem än vad jag är för att uppskatta deras uppträdande så pass mycket som Anton gjorde.
För övrigt har jag sedan länge kommit fram till att jag ska börja lyssna på Håkan Hellström. Alla verkar ju gilla honom, så jag antar att han måste ha gjort några bra låtar. Och på något sätt känns det som att han kommer vara lite av nya Coldplay för mig, det känns som att han kommer på något, underligt sätt förändra mitt liv till det lite, lite bättre.
Men som sagt, det är bara en tanke jag har.
I hemlighet så hoppas jag faktiskt att jag hatar honom, då slipper jag bli en i mängden, då slipper jag bli ännu en till av alla dessa äckliga Håkan-fans som bara dreglar över han och hans musik. Lite överdrivet måste jag säga att det är, alltihopa.
Men, vem är jag att säga det? Jag har ju fortfarande inte hört hans låtar.
Jag och tiden är något som inte går ihop.
Eftersom det regnade idag bestämde jag mig för att det var ett perfekt tillfälle att sträckkolla på Gossip Girl, nu när jag har hela säsong ett hemma. Att jag haft dem här sen skolavslutningen ungefär, det behöver vi inte prata om.
Men som vanligt blev det inte som jag planerat. Pappa kom och hämtade upp mig här hemma runt halv-tre tiden, för att jag ville ha lunch. Grillat blev det, det där som nästan alltid går hem hos mig.
På kvällen mötte jag upp med Swarly, Chrish, Andee, Gustav och André för att grilla lite (ja, jag vet - igen. Men det är lugnt, för grillat går alltid hem hos mig). Vi tillbringade kvällen i Andees och Chrish lillstuga med musik, kort och trevligt sällskap.
Det blev en lyckad kväll, trots mina idiotiska, förutfattade meningar innan jag ens kommit dit.
Så det är väl bara att tacka och ta emot, antar jag.
Vi började runda av kvällen rätt tidigt, runt klockan ett kände vi att, OJ vad sängen känns lockande.
Så jag kom hem för inte så länge sen, och planerar en date med kudden för tillfället.
Imorgon, måndag, blir det förhoppningsvis teetryckning med kusinen, funfun.
Godnatt.
Godkväll.
Äntligen, ikväll fick jag min efterlängtade mobil! Den är så snygg och felfri, alldeles perfekt.
I alla fall till det yttre, ska sätta den i laddaren nu så den får komma igång under natten.
Me n' cous fixade inte the tees idag, vi var försent ute.
Istället köpte vi brända mandlar och vandrade runt i innerstan som två andra turister.
Hon är sommargotlänning, och snart är jag det med.
Träffade pappa och farmor på kvällen, vi bestämde oss för att ta en åktur ner till hamnen för att ta en glass och beundra Götheborg, skeppet som åker Östersjön runt.
Vackert säger andra, turistfälla säger jag. 100:- för att gå ombord på ett skepp är ju bara galet, rakt igenom.
Nej, nu räcker det inte med att vara sommargotlänning. Betalar man 100 svenska för att befinna sig ombord på ett gammalt skepp som står i hamnen som man om man nu väldigt gärna vill, kan smyga sig ombord på, då måste vara en riktig turist. Rakt igenom.
Imorgon blir det åka av, så jag föreslår att John Blund blir min partner för natten.
Och alarmet morgondagens räddning. Näst efter min ipod.
Goodnightie, huns.
Förresten. Kom påatt det var nog ungefär exakt ett år sen jag startade den här bloggen.
Så, jag fyller alltså ett år som bloggerska. Grattis till mig, huh.
Jaha, nu är man tillbaka från Frankrike och allting är bara uppochner inom mig just nu.
Jag hade bestämt mig för att inte längta tillbaka efter att jag kommit hem, jag hade bestämt mig för att inte träffa nya människor som jag skulle fatta tycke för, jag skulle inte skaffa mig värdefulla minnen som jag sedan skulle ha svårt att släppa.
Allt det sket sig.
Jag sitter här hemma och gör inget annat än att längtar tillbaka till Frankrike, jag träffade visst nya människor som jag fattade tycke för, och jag skaffade mig trots allt dessa jävla minnen som jag aldrig riktigt kommer kunna släppa.
Jag vet inte vad som kommer hända nu, och jag hatar att leva i ovissheten.
Jag vill ta första bästa flyg härifrån och bara släppa allting.
Eller så talas jag vid med min kusin imorgon.
Men i vilket fall som helst så känns det som att allting kommer gå käpprätt åt skogen i alla fall, hur det än blir.
Jag kan inte lita på någon annans ord, inte när det gäller sånt här.
Varför ska jag vara så dum i huvudet och göra det, trots att jag dyrt och heligt lovat mig själv att det inte skulle hända, så jag för en gångs skull kunde få slippa dessa förbannade underbara minnen som bara gör ontontont när jag vet att det kanske aldrig mer kommer bli så?
Jag ska alltid vara så jävla blödig när det kommer till sånt här, det är mitt problem.
Jag kan inte acceptera att det här bara var en liten liten del av mitt liv, som faktiskt är över nu. Nej, jag ska gå här och älta det i månader framöver. Kanske tillochmed ett år.
Att ingenting bara kan få vara bra, verkligen helt bra. Jag ska alltid förstöra allting genom att sakna det så stört mycket hela tiden. Aldrig duger det för mig, jag får aldrig nog av nånting.
Och att musiken ska ta så stor plats i mitt liv, jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Jag minns allting mycket tydligare, klarare med musiken, men samtidigt får jag en stor klump i magen och en brännande känsla bakom ögonlocken varje gång jag lyssnar på just den där låten som får mig att minnas just det där tillfället.
Jag skulle ha hoppat av bussen, vi skulle ha fullföljt vår plan.
Vi skulle ha struntat i allt annat, vi skulle leva annorlunda.
If you love me, won't you let me know?
