To reach for infinity

Kategori: vardag

Igår var jag (återigen) tillbaka på gymmet. Jag och Hanna värmde upp med cyckling i 20 minuter innan vi körde ett magpass på ca 50 minuter. Jag blev helt upprymd av att vara nere i gymmet igen, i mina älskade lokaler bland alla vikter och svettiga människor. Jag testade även benpressen för att se vad jag låg på nu efter mitt tremånaders-uppehåll från träningen. När jag var på topp innan jag la av så tog jag 80 kg och maxade 100 kg, nu tog jag 100 kg och maxade 110 kg! Jag blev otroligt glad, och nu är jag verkligen motiverad att komma tillbaka till träningen! Kanske inte som förut för det har jag inte tid med nu känner jag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan. Det var verkligen en otrolig push att se att allt slit (och vilan(!!)) har gett resultat! Idag har jag dessutom en inte så dålig träningsvärk i magen också.. Har saknat den känslan. Att vara helt slut så det värker i hela kroppen, att pusha mig till gränsen för att sedan ändå orka lite till. Idag tog jag en joggingtur hem från jobbet, men i helgen blir det vila.

Ikväll är det personalfest, så just nu sitter jag här hemma med ett glas vin och min paradrätt; pasta carbonara. Det är den enda maträtten som jag helt ärligt kan erkänna att jag gör bra. Alla som ätit den älskar den, så jag fortsätter köra på säkra kort.

Nästa helg har jag ingenting planerat, så jag funderar på om jag ska åka hem till Gotland då, tillfällena är ju som sagt inte alltför många nuförtiden.

Nu är det dags för duschen och dans till Mr. Brightside.

mitt emellan två liv

Kategori: vardag

Nu är det ju såhär. Att det händer mycket i mitt liv, och jag vet inte riktigt vem jag är, eller vad jag gör. Jag jobbar varje dag, och man tycker ju att jag borde ha vant mig nu, vid att gå upp extremt tidigt varje morgon och komma hem på eftermiddagen för att träna och sedan lägga mig i sängen och dö. Varje kväll. Jag slösade bort min sista semestervecka på absolut ingenting, endast på grund av att jag valde att ha semester samtidigt som min dåvarande pojkvän, som väljer att avsluta vårt förhållande veckan innan. Jag är inte bitter för att det tog slut, det ville jag, men jag är bitter för att han snuvade mig på min sista semester det här året. Så jag tröttnade rätt fort på att jobba, att ine se något slut eller ha något att se framemot. Så jag och Sofia bokade en liten trip till Barcelona. Vi var där 11-14 augusti, och det var några riktigt härliga dagar. När jag kom tillbaka till Sverige blev jag sjuk och nu sitter jag här hemma i soffan och lider. 

Jag har inte tränat på länge, men jag känner att det verkligen är på gång, jag vill verkligen satsa igen. Jag saknar det, att längta till gymmet varje dag och sedan känna mig alldeles harmonisk när jag kommer dit. Men numera har jag ingen tid, annat kommer emellan. Annat som jag prioriterar högre som jag inte vet om jag borde göra. Man lever bara en gång och jag har bytt ut träningstiden mot kompistid, slötid, alla-annat-än-tränings-tid. Är det ok? Får man tröttna på sitt intresse? Eller tröttna är fel ord. Uppehålla kanske är ett bättre ord. 

Sofia har flyttat till Norrköping för att plugga miljövetenskap. Snart flyttar Julia till Lund, och Viktor flyttar till Uppsala. Hösten smyger sig på, och melankolin följer med den. jag hatar den här delen av sommaren, när allt tar slut, förändras, återgår till vardagen. Alla relationer blir annorlunda, allt blir lite tråkigare. 
Om mindre än två veckor kommer Emma hem igen, vilket ska bli toppen. Men samtidigt är jag lite orolig. Hon kommer att ha förändrats så mycket. Upplevt så mycket. Tänk om vi inte passar längre? Tänk om vi vill för olika saker. På senaste tiden har jag börjat fundera.


Några saker återstår dock att se framemot. 
- Breaking News den 3:e september med Hanna
- En andra helg på Laxå med brödraskapet, där förhoppningsvis både Joakim och Sofia följer med
- Resan med jobbet
- Maya kommer till Stockholm snart
- Höstmodet

Nu ska jag ta mig ner till Västermalmsgallerian och se om jag hittar något snö-halsband. Jag har kommit att bli förälska i Snö of Sweden. 
Hejdå.