Är egentligen idag men jag räknar igår bara för att det kändes så mysigt. Jag älskar känslan av att vara nyinflyttad. Allting är så.. nytt. Även om jag i princip bott hos Magnus till och från de senaste åren så är det ändå en helt annan känsla att faktiskt flytta in där, på riktigt. Flyttlådor som ska packas upp, saker som ska ställas in i skåp, saker som ska slängas.. JAG ÄLSKAR DET.
Igår skulle jag prova vaxa benen med Veet vaxremsor. Inget att rekommendera, då produkten var värdelös. Men nu har jag testat det också så idag är jag åtminstone en upplevelse rikare. Sitter på jobbet just nu, har fått mitt schema för sommaren och det ser riktigt bra ut. Studenten lurar bakom hörnet och ett nytt kapitel tar sin början. Jag börjar se allt ljusare på framtiden, sentimentaliteten försöker jag gömma längst in i ett litet hörn. Jag kanske till och med ska ta och slänga lite saker nu när jag kommer hem.
Igår var min 19:e födelsedag, men den firades i fredags. Överraskningsgrillkväll hos Linnéa med god mat och trevligt sällskap. Min födelsedag gick åt till fönstershoppande i storstan, ett tre timmar långt skypemöte med Virginia, filmkväll hos Linnéa och en kvällspromenad med Makz.
Idag vaknade jag för sista gången i den här lägenheten. Slutstädning, lite twilight, Gilmore Girls och nästan en hel burk nutella till frukost/lunch/mellanmål/.
Nu ska jag utfylla min sista tid i lägenhet med lite mer städande. Hej
Efter jobbet kom Emma över och förgyllde min kväll. Efter att ha hjälpt mig att bli av med lite kläder inför flytten tog vi oss ut till vår numera "hemliga mötesplats" och fotade. Fotade massor, fotade allt. Hem till mig och insåg att vinkvällen aldrig kommer bli av, så vi gjorde slag i saken, öppnade vinflaskan och mös till ordentligt. Balkongmys och en härlig onsdagkväll. Jag är glad och nöjd. Nu är det dags för mig att krypa till kojs, imorgon är det projektredovisning som gäller.
Jag borde plugga. Det går inte. Tankarna vill inte fokusera på sekvenserade genom och restriktionsenzym, nej, de är långt borta. Studenten är ofrånkomlig, det är bara för mig att inse. En vecka kvar, sen är det över. Över. Aldrig igen. ALDRIG. Jag måste inse det. Jag försöker lite varje dag, men tiden går för fort, jag hinner inte med, jag hinner inte ikapp. Ut ur lägenheten, in till Magnus. Inte för att jag inte vill, för det vill jag verkligen. Jag är bara orolig, vilket jag alltid är inför något nytt. En ny fas i livet och jag vet inte hur jag ska hantera den, hur jag ska gå in i den. En sommar som jag ser som den sista, eftersom "sommaren" hela mitt liv har varit equal med "sommarlov" för mig. Mitt sista sommarlov står vid tröskeln, och jag vill inte riktigt öppna dörren. Nej, det går för fort nu. Det har gått för fort länge. Student, sommar, sen då? Jag vet ingenting längre. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad kommer hända med mina vänner? Vad kommer jag göra, vem kommer jag bli? Vem kommer jag vilja bli? Kommer jag vara nöjd, kommer jag vara lycklig? Just nu känns det som att ingenting kommer vara bättre än den här tiden på gymnasiet. Just nu känns det som att hela mitt liv, hur lycklig jag än kommer bli, så kommer jag tänka tillbaka på de här tre åren och känna sorg istället för glädje.
Jag önskar verkligen att jag bara kunde vilja slippa skolan, att jag kunde se fram emot studenten, precis som alla andra gör. Att jag kunde vara glad och förväntansfull istället för att våndas.
Imorgon har jag mitt sista prov här på gymnasiet, och jag pluggar inte. Varför har jag en sådan ångest för?! Jag förstår det inte. Jag önskar att det var tvåan jag slutade.
Går inte så bra. Svårt att plugga, vill bara träna, vill ut ut ut, jag vill sola. Det har varit kalasväder i helgen som jag inte tagit till vara på. Jag vill börja använda min nya bikini men jag får visst vänta en vecka till. Imorgon ska jag ta igen resterna i idrotten, det bli kul med flera löpgrenar på en dag, speciellt en sjukdag. Jag vill TRÄNA. Jag vill plugga körkort och ta det där någon gång nu, men jag är så lat. Så seg. Det kommer aldrig bli av. Jag funderar på att ta en sån där intensivkurs, på två veckor eller något. Men jag är osäker på om min budget tillåter mig. Jag vill jobba, jag måste jobba. JOBBAJOBBAJOBBA. Jag måste jobba hela sommaren så jag har pengar i höst. Jag måste ha pengar till
Ny mobil (HTC, har inte bestämt mig för om jag vill ha en Incredible S eller någon annan), eftersom min gick sönder i helgen
Nu har min första dos av sjuklighet kommit för i år. Blir bara sjuk kanske max tre gånger om året, så när jag väl blir det är jag ledsen och allt är jobbigt, dåligt och världen går under och jag med den (och denna depression kan komma av en enkel förkylning). Så, jag hoppas för allas skull att jag blir frisk till studenten, annars kommer det bli ett tråkigt minne för alla involverade.
Nu ska jag krypa ner bredvid han den där enda som gjorde min dag bra.
Vår studentskiva ägde rum i onsdags och jag kan inte säga annat än att jag är helnöjd. Ingenting gick fel på hela kvällen, förutom möjligtvis lite dålig luftkonditionering på dansgolvet, men annars har jag ingenting dåligt att säga om den. God mat, gott sällskap, kul kul kul. Det var inte ens kallt på morgonen när vi var tvugna att vänta på tåget utomhus morgonens två första timmar. Jag och Linnéa kom hem klockan sju på torsdagmorgonen, vilket automatiskt ledde oss till noll sömn. Trekvart hemma, ett glas juice, en banan, mjuksbyxor och solglasögon på när det var dags att ta sig till skolan. Inatt sov jag nio timmar, somnade i bilen på väg hem, sov i två timmar när jag kom hem och jag är fortfarande rätt trött. Slutsatsen är att jag är väldigt dålig på att vara ute, du kan kalla mig orutinerad.
Tyvärr, så vet ju alla att ingen studentskiva utan själva studenten. Och vilken ångest jag har. Jag vill inte sluta gymnasiet, tiden har gått alldeles för fort. Eller jo, jag vill sluta. Nej, jag vill inte. Jag vill stanna, spola tillbaka tiden, uppleva allting igen; allt det roliga, allt det jobbiga, (förutom fysiken då förstås), allt där emellan. Tre år. Har det verkligen gått tre år? Har jag spenderat TRE år med de här människorna, och nu är det bara tack och hejdå kvar? Efter tre år? Jag kan inte släppa taget, jag är alldeles för sentimental för mitt eget bästa.
Om en vecka är allting över, life as we know it avslutas med lite vagnåk, hög musik och fylla. Pussar och kramar och nerspillda kläder. Studentmössor med massa klyschiga "du gjorde min gymnasietid till den bästa, vi måste ses i sommar!" nedkladdat lite hastigt inuti. Men sen då? Jag fasar inför den 1 juni, jag vill inte att det ska vara slut. Inte nu, inte här. Låt mig få vara kvar, bara lite till, bara så länge jag vill.
Hejhopp! Jag är Emma, och vi är hemma hos Linnéa och fixar i ordning oss och förar inför studentskiven i kväll. VÅR studentskiva. Fattaa! Eller, gör inte det - för det GÅR inte!
Vi dricker bästa drickan och lyssnar på bäta musiken - och jag älskar mina vänner Nathalie Baker och Linnéa Carlzon mycketmycketMYCKET! Vi kommer ha GRYMMASTE kvällen!
Igår var jag ute och sprang i spöregn för första gången. Det var ingen höjdare, men jag var ju tvungen att prova. Lite GG, promenad med mamma och god middag. På kvällen var det mys i soffan med tons of godis framför "... och så kom Polly".
Idag har vi fyllt dagen med lite shopping, så nu är jag några kronor fattigare men lite, lite materiellt lyckligare. Nu väntar sommarlunch och solning nere vid ruinerna tillsammans med mamma och twilight. Ja, jag ska börja läsa den. Nu såhär tre årtionden efter alla andra. Frågan är om jag kommer stå ut. Jag kommer få sån sjuk längtan och abstinens efter att se filmen.
Att paddla kajak och sova kring lägerelden under bar himmel tillsammans med klassen var inte så dumt trots allt, snarare tvärtom. Kom hem runt fyra, duschade, slocknade, packade. Magnus ligger fortfarande kvar i sängen och sover, men det är nog dags att väcka honom. Ikväll åker jag med båten till Gotland och kommer hem på söndag.
Idag har varit en bra dag. Lite plugg, jobb på DG och en bra kväll.
Imorgon blir en sämre dag. Paddlingen är väl okej, men att övernatta ute i skogen är inte något jag gillar direkt. Inte skogen över huvud taget, faktiskt. Den är fin att titta på och gå i när man vet att man har sitt hem fem min bort. Inte när man ska vara ute på en öde ö i iskallt väder.
såhär glad är jag över att behöva sova utomhus imorgon och laga mat på stormkök.
Har hängt med Emma hela eftermiddagen. Gjorde henne sällskap till centrum när hon skulle jobba för att hämta min cykel, tog mig ut på en springtur, kom hem duschade. Nu väntar jag på att Emma ska bli klar för då ska vi spela kubb och jag ska vinna. TAGG.
Vaknade tio minuter innan klockan ringde och gav mig ut på en löprunda. Sträckan blev PR och jag tänker bara öka nu. Har solat lite på balkongen, nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för ett jobbpass på DG.
Den här låten gör mig alldeles euforisk. Kär, glad, ledsen, förtvivlad, lycka, extas - alla känslor finns i den här låten. Tack vare denna har jag överlevt mitt sista pass på McDonalds och en helvetsresa hem.
"We feel nothing so jump into the fog
You know that we hit the ground upright
We feel nothing so jump into the fog
I just hope it's your brains that splatter not mine"
Det är faktiskt inte så kul att komma hem till en tom, nästinpå ekande lägenhet. Man vill komma hem till något, till någon, ha någon att berätta allting för, någon att skratta med och krama om. Man vill komma hem och känna att man är saknad, men det enda jag har som sällskap här är det undre lagret av en paradischoklad. Jag kan ringa mina föräldrar och berätta allting för dem, men det är inte alls samma sak, det påminner mig bara ännu mer om avståndet. Så jag ringer inte. Jag berättar inte att hej, nu har jag kommit hem. Jag mår bra, det var kul. Vi gjorde det och det och jo just det, det här hände mig då och sen kom jag på att [...].
Jag vill hem. Jag har en sån hemlängtan nu så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill ha min mamma här, för jag saknar henne så jävla mycket. Nästa helg ska jag åka till Gotland. Jag ska nog till och med ta ledigt på fredag, så att jag kan åka ner på torsdag kväll.
Så, nu är biljetten bokad. Det här är seriös hemlängtan!
Veckan har i stort sett varit perfekt. Egen lägenhet delad med Linnéa och två danskor, två minuter till skolan, sex duschar för oss själva, billig Moët, dyr mat. Grillkväll i parken, musik, äventyr, pub, survey i Köpenhamn - "NO MORE FISHING FOR YOU!", skrattskrattskratt, asgarv. Hot ice, njutning, fin springrunda i morgonstund i Cph, ännu mer njutning. Roliga människor, roliga saker, roligt allt.
Jag önskar att jag hade lite bilder, men de lär nog förr eller senare komma upp på Facebook, antar jag. Jag längtar lite, bara lite grann, tillbaka. Men det är ändå väldigt skönt att vara hemma.
En hel jobbhelg ligger dock framför mig; imorgon sista passet på McDonalds 12-19 och på söndag är det DG 14-17.
I fredags var det mösspåtagning. För de flesta var det alkohol på Bedaröbaren som gällde, för mig och Magnus var det löpning i solnedgången. Igår, valborg, jobbade jag 12-19. Kvällen spenderades på Sjökrogen med Magnus och resten av det gänget. Kom hem inte alltför sent och vaknade omkring tio timmar senare.
Imorgon åker vi till Danmark och kommer hem på fredag. Faktumet att vi ska bo i värdfamilj gör mig lite smått otaggad. Men det blir nog bra.
