Jag gillar egentligen inte solglasögon och lär inte använda några i år heller
Äntligen känns det att det är vår. Till och med min pollenallergi har börjat lite smått nu.
Och bara för att det är vår måste jag nog säga att det är härligt, trots att jag med all säkerhet kommer att klia sönder mina ögon.
För tillfället är det en stressad Nathalie som lever. Packa, tvätta, plugga, packa, plugga, ringa, ordna linser, städa, handla. Det hade varit fint om jag inte bara hade en timme på mig.
Stress är inte min grej. Fast egentligen så är det ju precis just det är. Min grej. Stress.
Imorgon far jag till Tjockholmen tillsammans med Linnéa, Amanda, Martina och Johanna. Vallebarre där kommer nog inte bli helt fel. På schemat står först och främst grillning och bad.
Det lär nog bli helbra!
G'day.
Lite bilder från helgen:
Världens finaste
Äventyr i skogen
Vårsol
En av Mangelicious båtar
"She's only happy in the sun"
Att röra på sig har inte varit min starka sida det senaste halvåret. Nej, i och med att jag flyttade till fastlandet insåg jag bekvämligheten med alla bussar och tåg som går. Dessutom upptäckte jag alla stora avstånd.
Hemma på Gotland tog det 10 minuter att gå hemifrån till stan. Frågar man någon här om man ska gå in till stan åker man nog bara på däng.
I alla fall - årets första löprunda. Det tog. Fysiskt. Tacka Linnéa för att hon orkade skrika på mig medan jag segade mig uppför en backe helt utan lutning som en annan Skalman.
Vi kom hem tillslut, fixade sallad och omeletter, duschade en snabbis. Nu ska vi fixa smoothie, kolla över fysiken och därefter blir det nog en film tills vi somnar, skulle jag gissa på.
Härmed säger vi godnatt och tackar Linnéa för en underbar dag!
Genetikprov idag, gick nog rätt bra.
Följde med LInnéa hem efter skolan, vi lagade gröt, pluggade franska och powernapade. Nu ska vi alldeles strax ut och ta en löprunda runt Ringvägen, som det ser ut nu i alla fall.
Sen blir det ännu mer plugga och sova tidigt ikväll, eller kanske inte.
Kanske en film. Kanske två.
G'day folks.
Solen har varit framme hela dagen, Virginia är tillbaka från Tyskland, jag har tillbringat en superbra vecka tillsammans med Magnus och nästan allt är perfekt. Hela hans familj åkte till fjällen i söndags så vi har haft hans hus för oss själva hela veckan.Jag har sett x antal rådjur och några älgar. en sprang nästan in i mig idag, kanske 5 meter ifrån mig.
Jag älskar fastlandet.
Päronen kommer dock hem ikväll, så imorgon blir det färdig mat på bordet, skönt.
Hemma en snabbis, kanske att jag hinner diska det som Magnus aldrig gjorde och möjligtvis kanske plugga lite, runt halv sex kommer i alla fall Magnus och hans päron och hämtar mig.Så alltså, schemat för e.m ser ut som så:
Packa
Diska
Tvätta
Städa (lite)
Skriva
Plugga
Fast egentligen vill jag bara springa ut i nästan inga kläder alls och njuta av den värmande solen och den klarblå himlen och doften av vår och knopparna på träden och fåglarna och gruset som försiktigt skadar mina bara fötter. Jag vill ut helt enkelt, jag vill inte vara inne. Hemma, på Gotland, kunde jag sitta i fönstret och plugga och läsa och skriva och göra allt sådant medan solen värmde mig, men gör jag det här får jag nog bara ont i nacken och tilslut en sne rygg.
Plugga på verandan, vilken idé.
Det blev inget DH för oss igår, inte när det gick på teven i alla fall. Vi gav oss ut på en långpromenad ner till centrum och tillbaka så att L-E kunde få somna i vagnen.
Vi märkte det med en gång, båda två. Våren. Våran tid. Vi går våra promenader, och precis som förra våren så dyker dem upp och åker förbi oss. Precis som förra våren. Vintern och hösten - helt dött. Men det är något våren.
Tiden flyger förbi. Jag är inne på min åttonde månad som nynäshamnare, och Sandra är inne i vecka trettioett allaredan. Nästa månad fyller jag sjutton, och strax därefter utökas familjen Olsson-Eriksson ytterligare.
Vart tog tiden vägen? Vart tog det här året vägen?
Tre år sen. Ett år sen.
Just det året.
Just det här året.
Året som gått sen då, den dagen. Något förändrades.
Vi förändrades.
