Jag trodde att allting skulle börja om när vi valde att göra det. Men vem försöker jag lura? Det kändes jättebra att träffa dig, jag känner mig som nykär igen. Det pirrar i magen och jag har inte kunnat sluta tänka på dig. Men gamla vanor kommer så fort tillbaka, tji fick jag som trodde något annat.
Sitter här på en parkbänk på söder och väntar på att Linnéa ska sluta jobba. Ikväll är det helkväll med Carlzon. Jag kom just på att det från början var meningen att vi skulle bli vänner, liksom förutbestämt, skrivet i stjärnorna osv. För hon heter Carlzon och jag heter Baker och hennes smeknamn är calzone och mitt är bagarn. Bagarn och pizzan. Ni fattar?
Jag har fixat en app, dagens utmaning heter den. Varje dag får man en ny utmaning, och eftersom den här veckan är min möjligheternas vecka så ska jag anta dem. Idag fick jag min första utmaning; välj en av dina favoritlåtar - nånsin.
Jag har minnen till i princip alla låtar jag hört, och alla betyder saker för mig på olika sätta och därför har jag olika favoritlåtar beroende på tid och plats. Så jag har absolut ingen aning om vilken låt jag ska välja.
En låt som har betytt och fortfarande betyder väldigt mycket för mig, eller en låt som definierar mitt liv? Wind of Change med Scorpions är den första låten som dyker upp i mitt huvud. Den kommer alltid vara nummer ett. Nästa låt är "The First Cut Is the Deepest" med Rod Stewart. Inte för att jag lyssnat speciellt mycket på den, jag har bara spelat den ett fåtal gånger. Men den påminner mig om en viktig milstolpe i mitt liv, och därför är den en kandidat. Men det är främst en låt, även fast jag inte kan kalla den för en favoritlåt så kommer även den alltid påminna mig om mitt liv; "Don't Dream It's Over" med Sixpence Non the Richer. Jag minns när jag var mindre och hörde den på radion, hur, i refrängen, hela mitt liv snabbspolades förbi mina ögon, och hur jag blev både glad och ledsen på samma gång. Den sista låten jag kan tänka mig är "vissellåten", som jag och min storebror Robin kallade den eftersom vi aldrig fick reda på dess egentliga namn. Jag minns att vi sätt där i morfars bil, på väg till en restaurant eller till Kattvik och bytte radiokanal var femte sekund för att hitta låten, för på någon kanal spelades den alltid.
Så, jag kan inte bestämma mig för en, utan det står nog jämnt mellan dessa fyra.
Hej. Jag har inte bloggat på över en vecka. Detta beror på att jag inte haft lust/ork/tankar. Istället har jag hållit mig uppdaterad på min, Emmas och Linnéas gemensamma blogg som vi har för att kunna hålla "kontakten" även när vi inte kan ses på skype.
Imorgon är det måndag, vilket innebär en ny vecka med nya jobbtimmar och helt nya möjligheter. Jag har bestämt mig för att nästa vecka ska bli en möjligheternas vecka. Här följer en liten lista på saker jag redan tänkt ut att jag ska göra (förvänta er inga stordåd):
Kolla färdigt på säsong fem av OTH
Hoppa av/på vid Slussen istället för Gamla Stan - jag har börjat misstänka att det är närmare
Kolla på en lägenhet inne i stan
Vara en god vän och betala Sofias pass
JOBBA MITT SISTA PASS PÅ KONSUM I NYNÄSHAMN
Övningsköra
Gå på bio och äta middag med Sofia
Gå på maskerad
Beställa ett nytt skal till mobilen då jag avskyr det jag har nu
Ta en risk
Som sagt, inga stordåd. Men en liten del av mitt liv ATM.
Ska gå och lägga mig nu, känner mig tjugo år äldre än vad jag faktiskt är. Jag är verkligen helt slut.
Idag är dagen jag längtat efter i en hel vecka. Fredag. Allt gick liksom bara så lätt idag. Körteorin var en lek. De åtta arbetstimmarna flög förbi. Jag var hemma från jobbet nästan exakt en timme efter att jag slutade, vilket är ett nytt pr. Jag och Sofia köpte lösgodis, choklad (såklart) och cheeseballs. Detta tryckte vi (mest jag eftersom jag aldrig kan sluta äta) oss framför Idol. Kvällens framträdanden var bara pinsamma, åtminstone vissa av dem.
Saker som har varit mindre idag; har inte tränat.
imorgon börjar jag inte förrän sent, vilket betyder sovmorgon, träning, One Tree Hill och jobb här i Nynäshamn. Nu ska jag sova. Jag missade för övrigt utslagningen i Idol för att Sofia behövde sova. Bullshit, hon är inte ens här. Jobbigt att hon är alldeles upp över öronen förälskad i den där någon och måste prata i telefon i timmar. De sågs faktiskt förut ikväll. Usch, vad bitter jag är.. Godnatt.
Har duschat, ställt klockan på 0614 och kröp nyss ner i sängen. Har letat rätt på ett duntäcke, så nu slipper jag förhoppningsvis att frysa ihjäl om nätterna. Härom natten var det så kallt så jag var tvungen att ha täcke, filt, morgonrock, pyjamas och tjocktröja innan jag kunde somna. Det var som vinter, sjukt kallt. Det är som vinter dygnet runt i det här huset just nu, men jag stormtrivs ändå.
Imorgon ska jag testa på att ta 861:an till gullmarsplan istället för pendeln till Farsta. Toppenbra, förutom det lilla faktum att det är en dryg halvtimmes promenad till busshållplatsen ute på motorvägen. Fast jag får väl helt enkelt se det som vardagsmotion. Måste gå hemifrån runt, vadå, kvart i sju? Jaja, valet att jobba inne i stan är ju faktiskt endast mitt, så jag ska inte klaga.
Nu är det verkligen dags för mig att sova. Sofia är borta ikväll, ingen aning om när (eller ens om) hon kommer hem ikväll. Hon sa tio, men jag slår vad om att hon har glömt bort det. Skulle vara så.. Sofia.
Hur som helst, godnatt.
Ställde klockan på fyra imorse, kom upp halv fem. Tog mig till jobbet inne i Gamla Stan där jag började klockan 0700. Slutade tolv, åkte hem. Kom till ytterdörren och insåg att min nyckel inte fungerade, belv arg och frustrerad - jag ville ju bara kasta mig på sängen och pilla mig i naveln och kanske somna en stund nu när jag faktiskt hade chansen. Men nej. Tog Sofias cykel och race:ade bort till skolan, där jag sprang runt som en vilsen hundvalp och letade efter Sofias mamma så jag kunde få hennes nyckel. Hittade henne, fick nyckeln, cyklade hem fortare än vindern (var tvungen eftersom jag tävlade med tiden). Lyckades komma in, testade min nyckel och insåg att den fungerade alldeles utmärkt. Blev arg och frustrerad ännu en gång. Jag var vid denna tid på dygnet ordentligt trött, skulle träffa Magnus men så blev det visst inte. När Sofia stack till sin träning tog jag på mig löparkläderna och sprang rundan, men idag gick det väldigt segt. Körde ett styrkepass, åt mat, mådde illa. Åt lite kladdkaka och grädde, mådde bättre, mådde illa igen.
Nu ska jag och Sofia kolla på Gustafsson 3 trappor upp - jag missade ju det igår eftersom jag jobbade stängning. Sen är det dags för mig att släcka lampan och somna och sova i flera timmar, för imorgon ska jag in och jobba i stan igen. Min chef sa idag att jag får börja nio varje morgon istället för sju, eftersom jag inte bor i stan och det tar ett tag att pendla. Det är väldigt sällan (läs: aldrig) som man lyckas få en så bra chef.
Jag saknar min bästa kompis Virginia. På andra sidan jorden gör hon ingen nytta, det är dags för henne att komma hem nu. Inte i maj. Nu.
Igår var sista gången jag shoppade på väldigt länge. Jag har bränt alldeles för mycket pengar och ångesten kommer krypandes. Ny väska (behövdes dock), 2 nya jeans, pyjamansbyxor, skor.
Idag lyckades jag och Virginia äntligen matcha våra scheman och faktiskt skype:a. Nu har jag och Sofia tränat och ska strax fixa lunch. Ikväll missar jag Idol för jag jobbar stängning, men som tur är finns TV4play. Lyssnar ATM på lite idollåtar. Borde plugga körteori, men är lite för uppe i allt annat för att kunna koncentrera mig.
Har kollat på två avsnitt av OTH, men blev rätt uttråkad. Har hunnit med en springtur, körlektion, städning av rummet, lunch, och OTH. Nu funderar jag på att ta mig ut och springa igen, men kanske väntar med det tills ikväll när Sofia har sin fotbollsträning. Hon kommer inte hem förrän vid fem ikväll, så jag är ensam hemma ett tag till. Suck. Jag behöver ha något vettigt att göra.
Klev upp vid åtta, fick upp Sofia. Åt frukost. Sprang 6 km. Tränade arm, rygg och mage. Duschade. Kollade klart på tredje säsongen av One Tree Hill. Grät en skvätt för att det är så sorgligt och jag är så blödig.
Nu ska jag alldeles strax gå till bussen, jobbar idag 13:15-18.
Jag är lite osäker på om jag verkligen ska ta jobbet i Gamla Stan när allt kommer omkring. Känns riktigt segt att pendla, speciellt då jag oftast börjar klockan sju på morgonen. De dagar jag börjar sju måste jag gå upp strax efter fyra för att hinna med bussen som går härifrån 05:22. Det är inte mänskligt. Men nu när jag satt och skrev upp alla mina tider för oktober insåg jag att jag bara jobbar en vecka allt som allt i stan. Och det kan jag väl stå ut med tycker man. Det är ju ingenting. Det är bara 33 timmars resande. Det är lugnt.
Idag har jag lärt mig att skjortor vill man inte ha. Eller jo, man vill ha dem. Men man vill också väldigt gärna vara rädd om och vårda dem. För det är absolut inte roligt att stryka. Slöseri med tid, känns det som.
Imorse började vi dagen med en löptur på ca 6 km. Det var sjukt skönt när vi kom hem. Imorgon innan jobbet ska jag springa den ensam, så håller på att ladda ner lite musik ATM. Hoppas bara att jag hittar, jag har väl inte världens bästa lokalsinne. Fast, det märker vi ju imorgon.
Nu ska vi kolla på "Gustafsson 3 trappor upp". Vad jag och Sofia skulle göra utan TV4play har jag inget bra svar på. Inte kolla ikapp Idol och Gustafsson i alla fall.
Idag flyttade jag från Magnus, hem till Sofia. Det har tagit oss 8h att packa upp, sortera ut, städa upp, fixa plats, få ner i lådor, hänga upp, göra rent, stöka till, plocka upp och få ner alla oönskade kläder i olika kassar. Nu är allting äntligen klart och jag har även hunnit med att köra en maskin med tvätt, så jag är helnöjd. Nu ska vi äta Ben & Jerry's och kolla på Finding Neverland.
Jag är en väldigt odefinierad (säger man så?) person. Jag gillar inte en viss sorts musik lite mer än alla andra; jag lyssnar på vad som faller mig in för stunden. Jag har inget absolut favoritband; de varierar. Jag har ingen speciell idol eller favoritskådespelare (Johnny Depp räknas inte för honom gillar jag mest pga hans utseende och röst). Jag har ingen hobby, utan jag gillar lite av det mesta. Jag har ingen riktig klädstil, som liksom definierar mig utan jag har bara på mig mina kläder. (Men imorgon ska jag och Sofia rensa ur våra kläder och allt hon inte vill ha ska jag slänga för jag bokstavligt talat avskyr mina kläder.) Dock är jag väldigt rastlös av mig. Jag måste alltid göra något. Visst att det kan vara skönt att bara ta det lugnt ibland, men det händer bara ibland att jag känner så.
Ja, det här var bara lite funderingar jag hade såhär på kvällskvisten, en lördagskväll på bussen på väg hem. Nu är jag framme. Godnatt och sov gott.
