I väskan finns idag: mobilladdare, necessär, boken "En vän att tala med" som jag fick av morfar idag, miljökunskapsboken, kalender, hudlotion, vattenflaska, iPod, lite pennor, en Pegall, parfym, kleenex-näsdukar och en ficklampa.
Efter att ha jobbat en hel dag är det skönt att få komma hem till en pojkvän, äta chips och choklad, dricka läsk, kolla på Beck och mysa. Jag är sjuk och då får man leva livet. Mitt träningsband ska komma någongång nästa vecka, då sätter jag igång med träningen på allvar igen.
Vi har fått in en dubbelsäng i det här minirummet, vilket innebär att jag slipper sova på en madrass på golvet i fortsättningen.
Jag har två äldre bröder, vilket gör mig yngst i syskonskaran. Robin är fem år äldre än mig (23) och Daniel är fjorton år äldre (33).
Hela min barndom växte jag upp med bara en av mina bröder, Robin. Hela uppväxten var det han och jag, vi var bästa vänner, gjorde allting tillsammans - det var vi två mot världen. Enligt mamma bråkade vi hela tiden, och det gjorde vi ju också, men det känns nu i efterhand som att det aldrig var på roiktigt, vi bara retades lite. Han var ändå min bästa vän och min förebild. Allt han gjorde skulle jag också göra. Men han gjorde allt som Danie gjorde, så det gick i rakt nedstigande led. Efter några år upptäckte jag att jag var tjej och inte kunde fortsätta göra allt som mina bröder gjorde resten av livet.
Daniel såg jag inte så mycket av under min uppväxt. Jag minns en gång speciellt, när jag var åtta år kanske, så mötte jag morfar och Robin en ung kille på gatan som jag aldrig sett förut. Efter att morfar och killen hade pratat ett tag så vände sig morfar till mig och frågade: "Nathalie, känner du igen denne unge man?" Jag granskade honom och svarade blygt nej. "Han är din bror."
Ungefär så bra kontakt har vi haft genom åren. Det har gått i perioder, dock fler (och längre) perioder utan kontakt än med. I dagsläget har vi kontakt och den här gången tänker jag hålla fast vid det. Jag har nog saknat att få vara lillasyster åt min äldsta bror också.
Robin
Jag borde skaffa mig ett liv. Ända sedan klockan fyra har jag suttit här i soffan, bänkad framför Gilmore Girls, ätit två tallrikar yoghurt med müsli och honung, och väntat på att min väldigt fina pojke ska komma hit. Men nej då, han är hos Geten och kollar på film och har trevligt - med min mobil. Ja, för första gången sedan, jag minns inte(!), så glömde jag min mobil hemma. Och nej, inte hemma hos mig, utan hemma hos honom, där ute på landet, långt bort från mig och all täckning i världen. Men snart kommer förhoppningsvis Emma hit en liten stund, så fort hon är klar med att ha ett roligt och händelserikt liv. Visst om jag hade gjort något ordentligt som att läst eller pluggat eller i alla fall lärt mig något, men nej jag har suttit och fantiserat om att få vara Rory Gilmore för en dag, eller en kväll. Sen har jag lyssnat lite på Veronica Maggio - Jag kommer. Den är bra och påminner mig om hur kär jag är. Inte i henne, men jag älskar hennes röst, hennes text, hennes låtar, hennes tonlägen, hennes allt. Baby, jag tror jag är kär.
Imorgon ska jag jobba 12-19. Skulle egentligen ha jobbat extra idag, men klantig som jag är så lämnade jag mobilen hemma och missade ALLT. Jag är lite arg men försöker undvika att svära. Nu kanske jag ska passa på att skriva lite dagbok. Eller logga till projektarbetet! Två loggar som bara väntar på att bli skrivna. En fredagkväll. Bra idé, Nathalie. Nej nu kom just Emma. Loggarna får vänta!
Min första riktiga dagens oufit-bild kommer här.
Jeansleggings: Cubus
Linnen: Gina Tricot
Sjal: Cubus
Jag är uppvuxen i en "kristen" familj, där aftonbönen var ett vardaglit inslag. Idag har jag dock börjat fundera på om vi gjorde det mest för att det var en fin sak vi hade tillsammans.
När min bror konfirmerades var jag tio år gammal. Jag kommer ihåg den dagen så väl, hur jag satt vid köksbordet i vår sommarstuga i Tofta och sa till mamma: "Jag vill också korvfirmera mig!" Sagt och gjort, tre år senare var jag nykonfirmerad, och trodde att jag visste precis vem jag var - tretton år gammal. Till en början var jag inte troende kristen, utan jag konfimerades mest för att jag sagt att jag skulle göra det. Det tog några månader, men sedan lyckades Virginia halvt om halvt konvertera mig. Jag fortsatte att gå till kyrkan varje söndag, ta emot nattvarden och bekänna min tro. Jag var konfirmationsledare i två år, och sommaren 2008 åkte jag, tillsammans med kyrkan, på ett kristet läger till Taizé i södra Frankrike. Det var ett kul läger, och jag kommer alltid att sakna de där mässorna, det var bland något av det häftigaste jag har upplevt.
Senare det året flyttade jag till Nynäshamn. Jag slutade vara aktiv inom kyrkan, men såg fortfarande mig själv som kristen. Våren 2009 blev jag tillsammans med Magnus, som är ateist. Jag kom hem till hans familj, som också är ateister. Jag stod fortfarande för att jag var kristen, och var förvånad över att det var så några (läs inga) här uppe i Nynäs som var troende kristna.
Tiden gick, och min tro började variera i styrka. I dagsläget är jag osäker på var jag står, jag har börjat fundera på om jag bara tror att jag är kristen, för att, jag vet inte, ´min familj är det, eller jag alltid har varit omringad av kristendomen, matad med kyrkor och annat kristligt. Jag går inte i kyrkan och är inte speciellt säker på min tro längre. Så, idag om någon skulle fråga mig om jag är troende kristen så skulle mitt svar bli att jag inte vet. För jag vet faktiskt inte, men det lutar nog allt mer åt det icke-troende hållet.
Idag har jag fixat en hel del saker som jag skulle ha ordnat för länge sen. Nu ska jag plugga lite biologi breddning. Solen lyser, det är bra. Förresten så har jag kommit på en lösning till mitt rygg-böjar-problem; jag sitter på en kudde på golvet. Rak rygg - no probs.
Ikväll ska jag hem till Emma och basta. Var tvungen att rota runt i förrådet förut efter den där borttrollade bikinin. Found it. Wore it. Tore it. Nej, men det hade varit kul om det skulle varit så.
Det var mitt i natten, eller snarare lite in på småtimmarna. Klockan var runt fyratiden tror jag, om jag inte minns helt fel. Jag hade just anlänt med båten från fastlandet och tagit en nattlig promenad hem till pappa.
Där på skrivbordet ligger två brev från gymnasieintagningen. Hjärtat slår ett extra slag, jag blir liksom helt pirrig i kroppen. Där, rakt framför mig, ligger beskedet som avgör resten av mitt liv. Jag sprätter upp kuvertet med brevpennan som jag råkade sno med mig från hotellet i Kina, tar fram pappret, läser. Två sekunder senare hoppar jag runt i rummet av lycka, gör segerdansen och piper så tyst jag förmår, jag vill ju inte väcka pappa. Men äntligen var det säkert; jag skulle få flytta till Nynäshamn.
Vaknade tidigt imorse, plöjde igenom socialpsykologin en gång innan jag klev upp och tränade lite; hopprep 10 min och ett mage-rumppass. Nu väntar frukost och sedan plugg resten av dagen. Jag funderade på att sticka ut huvudet i det vackra vädret och få lite D-vitamin, men ack så kallt. Som max ska det vara -7. KulT.
Vår dag började så fort skolan slutade. Emma kom hit med chilisås, två ägg, lite kakao, en bakform och en skarvsladd. Vi bakade den glutenfria kladdkakan, överfyllde badkaret med skum och varmt vatten, glömde bort att vi tänkte kolla på film i badet så vi roade oss på annat sätt istället. Därefter väntade en mysig middag; kyckling, ris och chilisås. Vi höll fast vid vårat Bring It On-maraton, och kollade på tre stycken cheer-filmer i ett sträck. Vi avnjöt kladdkakan och gräddoppade vindruvor. Mitt emellan allt annat så fotade vi massor med min numera fungerande webcam. Nu har jag nästan träningsvärk i magen.
Emma rört sig hemåt för kvällen och jag ska plugga lite psykologi innan jag knyter mig.
Här kommer ett urval av kvällens alla bilder
Min första bästa vän var Virginia. Ett sånt band finns nog kvar, även om vi nu inte längre håller kontakten (speciellt inte nu när hon är i Australien) som förut. Det beror nog främst på att jag flyttade till Nynäshamn när jag slutade nian.
Magnus Olsson. Jag har sagt allt som behövs sägas i ett tidigare inlägg, en relation som den här har jag aldrig tidigare upplevt. Du gör mig fulländad.
Sandra Olsson. Ibland kan jag komma på mig själv med att fundera på om vi egentligen är systrar. Vi är så lika; vi gillar samma saker, skrattar åt samma skämt, har den internaste humorn man kan tänka sig, vi gillar och ogillar nästan precis samma personer, vi tycker samma saker, vi kan förstå varandra nästintill fullt ut. Men ibland är vi också väldigt olika, vilket vi båda har fått erfara och lärt oss av. Allt vi gör tillsammans blir kul och lite av en circus (och tack för att du också förstår humörsvängningar).
Igår firade vi Alla hjärtans dag i efterskott. Vi spenderade först tre timmar på att bara vara vi tillsammans, sedan middag i form av fläskytterfilé med skruvpotatis och rödvinssås. Efterrätt: två filmer (Harry Brown och Snabba cash) och varsin halvliter glass, krossad choklad. Jag sov väldigt gott den natten.
Idag har jag pluggat på en jobbig redovisning som jag ska hålla imorgon och som jag knappt själv förstår något av. Nu kanske det har klarnat något, rätt så intressant ändå. Men jag hatar att hålla redovisningar, så det kanske det är därför det tagit så mycket tid av mig. När kvällen kom kilade jag över till Emma. Vi pratade bort två timmar, sen kollade vi på Bring It On. Imorgon ska vi ha en heldag som vi planerade in i sista detalj innan jag gick hem. Det som står på schemat är:
baka kladdkaka
äta middag
spa + kolla på film (Bring It On 2 (och tre?))
äta kladdkakan + kolla på film (Bring It On (3) och 4)
ta en promenad om klockan inte är alltför mycket
Det känns som att det kommer bli en bra dag. Nu är jag en trött katt och tänker krypa ner i sängen. Godnatt
Jag vaknade 06:50 men snoozade till 07:10. Ville inte lämna mitt sovsällskap och den varma sängen. Fixade mig, åt frukost, gick alldeles försent, glömde väskan hemma, förfrös i -13. Beställde en macka i kaffis, köpte ett skrivblock till psykologin. Hade psykologi. Störde mig på läraren. Ville strypa någon. Träffade Linnéa, åt lunch. Gjorde färdigt min psykologiuppgift, pluggade biologi breddning. Hade en världelös miljökunskapslektion, skrev en labbrapport. Köpte mackan, gick till tåget, pratade med mamma. Åkte tåg, pluggade religion på tåget, hoppade av vid Handen, jobbade 16-20:30, halvsprang till tåget, åkte tåg, kom hem. Packade, åt, pluggade. Nu ska jag alldeles strax sova.
Kul alla hjärtans dag. Alla verkar ha haft en väldigt mysig och romantisk dag med sin partner, alla utom jag som har jobbat. Ingen alla hjärtans dag förra året, ingen alla hjärtans dag i år. Men jo, kanske i efterskott. Nu ska jag äta upp resten av geléhjärtana som jag fick av Magnus igår.
Godnatt.
Sitter här och kollar runt lite på olika gym. Funderar mest på P&T eller Nynäs friskcenter. Vi får se vad första lönen säger, jag vill ju gärna ha det där körkortet snart också. Gymmet i Haninge kostar ju i och för sig bara 199:-/månad till skillnad från de två andra alternativen, men samtidigt känner jag lite; träna hemma? Om jag fixar gymband och träningsboll så funkar ju det. Men då är det självdisciplinen som kan svikta lite. Nåja, får väl vänta på lönen, som sagt.
Vad är kärlek? Jag vet inte vad kärlek är. Det är väl något väldigt individuellt, och personligt. Kärlek är något man inte kan sätta fingret på vad det är, det skiljer sig från person till person. Kärlek för mig är detsamma som lycka. Kärlek är när jag känner mig levande, när jag får vara med någon jag bryr mig om. Kärlek är en känsla. Det är den där känslan som spritter i hela kroppen och du kan inte sitta still för du har så mycket kärlek, du vet inte vart du ska ta vägen. Kärlek för mig är när jag ser på en annan människa, och det enda jag kan tänka på är hur lycklig jag är, just då, just där. Kärlek är när jag hör en röst, en röst som jag har saknat, en röst som jag känner igen och mår bra av att höra. Att höra just den där rösten, just då, just på det sättet - det är kärlek.
Jag skulle kunna hålla på i evigheter, det finns så många sätt att försöka förklara det på. Men här var ett litet försök åtminstone.
Idag brände jag mig två gånger på jobbet. Första gången var vid grillen, och jag hade plasthandskar på mig, och det var väldigt lite. Det gjorde ont som, jag vet inte. Men jag såg inget märke så tänkte väl att äh, det var ingenting. Det fortsatte att göra ont och svida, men antagligen hade det gått för lång tid tänkte jag, så jag sköljde det aldrig med kallt vatten. Men det verkade inte vara så farligt, för det syns ingenting.
Andra gången jag brände mig var på brödmaskinen. Och då var det snäppet värre, för jag vet inte om det verkligen gjorde förbannat ont eller om jag bara blev chockad, men jag var nära att börja gråta. Så ont gjorde det. Eller så chockad var jag. Nu sköljde jag i alla fall med kallt vatten, men jag hatar kallt vatten så jag höll bara en kort stund. Fortsatte flippa hamburgare, kom att tänka på vad min NO-lärare i nian alltid pratade om vad man skulle göra utifall man bränt sig, så jag gick och hängde lite till med kallvattnet. Nu har jag ett rött, skadat område på mitt vänstra pekfinger. Det är inte så kul.
Det syns inte så bra på bilden, men det ser för jävligt ut.
Frukost: 2 rostade mackor med ost och ett glas vatten
Lunch: Kinesisk korvgryta och ett glas vatten
Mellanmål: 2 rostade mackor med ost och ett glas vatten, några mandariner.
Middag: Lyxpyttipanna och ett glas vatten.
Kvällsmål: 4 rostade mackor med ost och ett glas vatten.
Mina föräldrar träffades i en taxi. Pappa hade fått en körning, mamma klev in i bilen, pappa blev förälskad och på den vägen är det, som jag har förstått det. De skilde sig när jag var 2 år gammal, och första delen av min uppväxt bodde jag hos pappa.
Jag har en rätt variernade relation med min pappa. Vissa dagar är det hur naturligt som helst mellan oss, vi kan prata om allt och ingenting (nästan). Andra dagar är det helt annorlunda. När han ringer har vi ingenting att prata om förutom om jag fått svar på något prov eller om hur det gått på jobbet. Ingenting intressant har hänt och mestadelen av samtalen fylls av pinsam tystnad. Men det är ingenting konstigt med det, vi har olika värderingar och gillar helt olika saker, enda punkten där vi är rätt lika är filmer. Han tipsar om filmer, jag kollar och berättar för honom vad jag tycker. Och vice versa.
Han vill göra allt för att jag ska må bra och vara lycklig, han vill även göra livet så enkelt som möjligt för mig. Ibland känns det lite som att han fortfarande tror att jag är tio år gammal. Men jag har ingenting emot det, jag vill inte bli vuxen och att han håller kvar mig får mig att känna mig trygg.
Mamma och jag har en väldigt bra relation för tillfället. Vi pratar i telefon varje dag och ibland känns hon mer som en vän en som min mamma. Jag kan berätta saker för henne som jag berättar för mina vänner, och hon lyssnar och försöker alltid ge den respons hon vet att jag vill ha. Men ibland funkar det verkligen inte mellan oss, och numera beror det nog mest på mig. Jag har humörsvängningar så det heter duga, och det går väldigt ofta ut på mamma. Jag blir kluven; å ena sidan är jag irriterad och vill slänga på luren, å andra sidan vill jag bara ha henne hos mig, jag hatar telefonen och Östersjön och att jag flyttade och att hon aldrig kommer upp och hälsar på.
Vi gillar samma saker, kan lyssna på samma musik, skrattar åt samma skämt och har ungefär samma klädstil. Ett tag kunde vi dela jeans, men nu har jag växt ifrån hennes minifigur.
Jag älskar mina föräldrar högt, och jag önskar att jag kunde träffa dem oftare. Snål som jag är har det bara blivit den där gratisresan varje månad, en dag hos var förälder, en gång i månaden. Nu när jag jobbar har jag ju pengarna, men inte längre tiden.
Igår hängde jag lite hos Emma innan vi tog bilen och brummade bort till Olov för att spela Mario Kart med två spelnördar. Fast jag tror att jag och Emma hade roligast ändå, vilket flyt vi hade. Sen blev det Solsidan och youtube till alldeles för sent.
Imorse tänkte jag gå upp klockan åtta och träna, men så blev det visst inte. Var för trött, så jag tog lite sovmorgon istället. Nu ska jag iväg och jobba, 12-19. Sen efter det får jag se hur jag tar mig hem till snygg-mange.
I tisdags åkte jag till Saltsjöbaden för att tillbringa lite kvalitetstid hos kusin Fabian. Måste bara inflika att jag blivit bjuden på middag två gånger inom loppet av tre dagar och fick samma maträtt båda gångerna. Jag klagar inte, jag tycker mer att det är lite ironiskt, vad är oddsen liksom?
Hur som helst. I onsdags var vi med marininriktningen och kollade på en operation på Danderyds sjukhus. Det var en korpulent man som hade prostatacancer som skulle opereras bort. Det var sjukt koolt att få se, och jag insåg där och då att jag var alldeles för äckelmagad för att kunna bli läkare. Fascinerad? Ja absolut. Men jag blev inte direkt sugen på att rota runt bland någons inälvor.
Klockan 16 var det dags för ett extrapass, så det var bara att sätta sig på tåget så fort man hade kommit hem. Jag fick lära mig kassan och blev utsatt för en väldigt retsam kund som jag antar insåg att jag var ny. När jag kom tillbaka till Nynäs stod Magnus där med sin bil, utan sin pappa i passagerarsätet. KÖRKORT - check! För Magnus alltså. Jag har mitt mål: till sommaren. Jag hoppas att det ska bli lite lättare nu när jag jobbar.
Igår åkte jag, Magnus och Geten ut på Muskö och busade, åt al Porto-middag hos mig och lekte på Coop-parkeringen innan vi åkte hem och somnade på en gång, efter lite solsidan.
Nu ska jag kolla på söndagens avsnitt av solsidan, därefter blir det antagligen Gilmore Girls, lite körkortsplugg och ja, sedan, vem vet? Living on the edge, som jag brukar säga.
