Det blev inget DH för oss igår, inte när det gick på teven i alla fall. Vi gav oss ut på en långpromenad ner till centrum och tillbaka så att L-E kunde få somna i vagnen.

Vi märkte det med en gång, båda två. Våren. Våran tid. Vi går våra promenader, och precis som förra våren så dyker dem upp och åker förbi oss. Precis som förra våren.  Vintern och hösten - helt dött. Men det är något våren.
 
Tiden flyger förbi. Jag är inne på min åttonde månad som nynäshamnare, och Sandra är inne i vecka trettioett allaredan. Nästa månad fyller jag sjutton, och strax därefter utökas familjen Olsson-Eriksson ytterligare.

Vart tog tiden vägen? Vart tog det här året vägen?
Tre år sen. Ett år sen.
Just det året.
Just det här året.
Året som gått sen då, den dagen. Något förändrades.

Vi förändrades.