Så får man inte göra, nej inte bra.

---

Äntligen. Har nu suttit framför denna dumma tomma apparat och försökt leka bra alltför många timmar, men vägrade ändå att ge mig tills resultatet blev någolunda bra. Jag tycker äntligen att jag uppnått det. Äntligen.
Jag har vunnit spel i helgen, massor, hela tiden! Vilket iochförsig inte är så bra, jag ville inte vinna den här gången, allt jag satt där och tänkte medan jag spelade var "åh snälla, låt mig förlora!"
Tur i spel, otur i kärlek. Jag förlorar hellre alla spel i världen än kärleken!
Sen i fredags blev allt med ens mycket stressigare och jag fick plötsligt en hel massa saker att tänka på och ett stort jobbigt ansvar som kräver ett minne jag inte har.
Båten förde oss över Östersjön från klockan tolv nånting till femtonochfemton. Pappa hade specialbeställt en taxi så man kände sig lite VIP när taxikillen kom gående emot oss med en skylt där det stod vårat efternamn.
Men ska jag vara ärlig så hade jag nog mycketmycket hellre tagit nattbåten, den som Virginia och Swarly åkte med. Och den som Sissel och en viss person till åkte med. Bara för att det skulle ha varit så bra, bara för att det skulle ha varit perfekt.
Förut var jag säker, men nu smyger sig tvivlet inpå - lägger jag ner all min energi på rätt person? Eller slösar jag bara bort tiden när jag svävar på moln i mina drömmar?
Ge mig ett tecken, jag vill veta, jag vill chansa, jag vill kasta mig ut i en folkmängd och bara blotta mig själv.