Hoppelihopphopp - brutna revben, oever floed av cocacola som vi badade i och en ny Ronald Weasly var vad vi fick idag.
Beachbuggy hela dagen - jag braende mig lite och nu kokar mina ben, mina armar och min broestkorg.
Solen kaendes avlaegsen naer man satt daer med vinden i hoeret och hoeret fladdrande i ansiktet, naer vi stannade foerstod jag att jag iallafall inte skulle vara brun naer vi kom tillbaka.
Vi borde aldrig ha slutat, jag ville bara fortsaettafortsaettafortsaetta hela kvaellen, hela natten aenda in till gryningen som aldrig kunde komma sakta nog.
Jag traeffade en livs levande indian, jag dansade indiandans med Daniel, Rebecca och Vilde, och aennu en goeng foerlorade jag mig i dom daer moerkbruna, djupa oegonen som saeger allting med en enda blick.

Kvaellen kom, och som vanligt blev alla troetta innan jag ens hunnit vakna. Dom gick och la sig, haer sitter jag och ikvaell kaenner jag mig faktiskt riktigt splittrad. Vad vill jag egentligen? Ska jag bli lycklig nu? Ska jag goera vad jag egentligen vill och slaeppa alla haemmningar? Eller, borde jag bli raedd och springa bort haerifron, in poe mitt rum och inte komma ut foerraen jag har hela tjocka slaekten bredvid mig? Borde jag se varningskylten som blinkar soe den snart goer soender, eller ska jag ignorera den, blunda tills den aer trasig och sedan saega att den aldrig fiunkat? Ingen kommer ju kanske aendoe nogonsin foe veta, anyway.