You´re in big trouble now, mister.

Kategori: sommaridecember.

Idag tog jag tag i mig sjaelv och gjorde ngt nyttigt med mitt liv. Eller, jag foersoekte iallafall. Vi hade legat poe hotellet hela dagen, jag dog av tristess soe jag bestaemde mig foer att ta en promenad till Praia d´Amor.
Naer jag var hallvaegs in i mitten av Pipa oeppnade himlen sig over hela Brasilien (fick jag hoera senare) - inklusive staden jag tillbringar mitt liv i foer tillfaellet. Min foersta tanke var trots allt inte negativ, bara mysigt att ta en regnpromenad laengs stranden, och det skulle bli helst jaettebra naer jag kom bort till din strand, jag kunde riktigt se det franfoer mig. Men soe blev det inte, naer jag kom ner till stranden fanns stranden inte laengre kvar,  det vara bara vatten, vattnet nodde naestan upp till kullerstenarna i backen daer jag stod. Fanns inte mycket annat att goera, jag vaende om och gick hem igen, kom till hotellet i lagom timing tills att det slutat regna.
Mitt foersoek till att goera ngt vettigt misslyckades, halvt. Jag bestaellde en glass vid baren som aer i poolen, detvar nog den godaste glass jag nogonsin aetit, moste jag nog erkaenna.
Dom visar vaeldigt mycket av  "I want to be a hilton" haer. Iallafall, tillbaka till aemnet. Nogra timmar senare, naer klockan sprungit sig ivaeg till kvart over tre bestaemde jag mig foer att goe igen. Den haer gongen kom jag hela vaegen bort till praia d´Amor. :) Vattnet var fortfarande lite foer hoegt foer att jag laett skulle kunna klaettra over klipporna, jag var tvungen att naestan trampa soender nogra svart smoe kamoflerade krabbor, innan jag fick syn po huset daer alla braedorna stowr. Jag satt daer ett tag och taenkte, efter ett tag fick jag syn poe Michel, han skulle ut och rasta deras hundar tillsammans med hans broeder. Jag gick framochtillbaka laengs braenningarna, och maenniskorna tyckte nog att jag var lite halvt badskum. Solen boerjade goe ner, och jag misstaeknte att jag var tvungen att boerja goe tillbaka, vi moste ju ha mat i oss ikvaell med. Lillkillen vinkade till mig, men jag hann inte reagera, dum som jag var trodde jag att han vinkade till ngn bakom mig, men daer var ju bara vogorna.

Kommentarer

  • sissaul säger:

    det här låter så sjukt overkligt! och helt helt helt underbart! jag har aldrig saknat sig så mycket som jag gör nu!

    2007-12-25 | 16:45:09
    Bloggadress: http://sissaul.blogg.se

Kommentera inlägget här: