As the canyon comes between.
Kategori: Naathalie,
Lyckan är en dröm och lidandet verklighet.
Visbyroma vann mot Gnesta IFK med 4-2 i gårkvällens match - jaaaaaaa, weehoo! :'D.
Så fort jag vaknade imorse kollade jag mobilen. Jag hade somnat mitt i ett sms till Swarly, så jag var tvungen att gå ur det för att se hur länge jag sovit. Den digitala klockan visade 11.51. Ojdå. Mamma skulle ha väckt mig runt niotiden, sov hon fortfarande? Jag skickade iväg ett sms till Swarre och ursäktade mig för att jag bara hade somnat ifrån vårat samtal, och av det svar jag fick antar jag att han antingen var väldigt trött, eller väldigt förbannad.
Jag låg kvar i sängen en stund, övervägde att inte gå upp förrän mamma kom och sa till mig att jag kastade bort en väldigt blåsig höstdag. jag skulle precis dra täcket över huvet och somna om när jag fick ett sms av Anton som undrade om jag ville hitta på något med honom idag. Damn, då var min nyss alldeles perfekta dagsplanering förstörd. Men, när jag tänker efter så umgås jag hellre med honom än att ligga i sängen en hel dag. Jag gick upp, började städa mitt rum eftersom jag visste att mamma aldrig hade låtit mig gå ut om jag inte hade gjort det.
Jag for hemifrån runt tvåtiden, när jag väl kom hem till Anton fick jag värma mig lite innan vi skulle gå till biblioteket. Vi pratade lite i ungefär en fyrtiofem minuter, sedan gick vi ner till Almedalsbiblioteket för att låna en bok om Erik-Axel Karlfeldt, haha. Vi fortsatte att vandra, trots vinden. När vi kom till Domkyrkan bestämde vi oss för att det säkert var varmare där inne, så vi klev in genom den fult ljusbruna dörren. När vi står där och pratar om minnen från våra konfirmationer, ser jag plötsligt en välkänd figur - Joel! :) Och våran höstpromenad slutar i kyrkan där vi sitter och pratar med Joel medan han putsar ljuskronorna rena igen.
