Vi ska alla en gång dö.

Kategori: Naathalie,

Avundsjukan vilar aldrig.


Halsont, täppt och jättetrött.

Det var vad jag vaknade upp till imorse. Jag funderade strongt på att ligga kvar i sängen och bara sega mig igenom dagen hemma framför datan, men jag tog mitt förnuft till fånga och med en kraftansträngning kravlade jag mig upp ur sängen.
Robin och jag bråkade inte på hela morgonen, det är rekord eller något, har aldrig hänt förut. Eller iallafall inte sen mamma var jättearg på oss och vi inte vågade gör annat än att tyst lova varandra att aldrig mer bråka.
Men nu satt vi här i samma kök, flera år senare och sa nästan inte ett ljud, även fast mamma inte var ett dugg sur.
När jag kom fram till mitt skåp upptäckte jag till min fasa att min mobil inte låg där den skulle (vilket innebär någon av alla mina fickor) - och fick panik. Panikpanikpanik, dödsångest och panik. Jag blev heldeprimerad och åt upp den kola som jag fick av Swarly för några veckor sen och som jag hade tänkt lägga till min samling "godis-jag- fått-av-Swarly-men-som-jag-inte-tänker-äta-upp-nånsin. Där finns bland annat några kexchoklad, dextrosol, cocacola och en lite annorlunda sur cola-napp
Under dagens lopp blev halsen bara värre, nu kan jag knappt andas uttan att det känns som att min hals är fylld med grovt sandpapper.
Förresten, jag tror att våran vikare nu börjar tro på vårat namnbyte, eller vad säger du, Maya?
När klockan blev två slutade skolan för dagen och jag begav mig hem till Swarly där vi åt pepparkakor tills visarna stod på ungefär tjugo minuter över två, då jag var tvungen att gå vidare till
Säve. Yvonne var där, som bestämt och mötet flöt på precis som det skulle denna hemska höstmåndag.
På väg till porten, kall och sur, kollar jag ner på marken och hoppas att jag ska se min mobil ligga där någonstans.
Och ah - det gör den! :) Jag blev så otroligt glad det ögonblicket, min älskade mobil! Jag plockade upp den, och jag kunde riktigt känna hur den skakade av köld, den var alldeles blöt och gräsig efter att ha legat där hela dagen. Det var helt otroligt, jag kan knappt förstå att ingen har sett den på hela dagen! Tack, Gud - det är lätt värt halsontet, jag har äntligen fått tillbaka min mobil!♥
Jag känner att jag skulle vilja sätta köksplattorna på högsta
värmen och sedan trycka dit handen bara för att testa mina reflexer.
image39

Kommentarer

  • Maya/Nathalie säger:

    ÅH! UNDERBART MED mobilen ! !! Sicken tur, Maya :):):):):)

    pussokram Nathalie Baker del 2

    2007-11-19 | 17:29:23
    Bloggadress: http://twilightcloud.blogg.se

Kommentera inlägget här: