Minnesbilderna dyker upp hela tiden.
Ju längre tiden går, desto oftare kommer dom fram.
Varför nu? Varför just nu, när allting är bakochfram, uppochner och bara fel fel fel?
Ja, jag vill minnas. Självklart vill jag föralltid komma ihåg den där underbara tiden. Men varför måste det positiva komma så olägligt?
En del säger att det inte finns fel tillfälle för positiva händelser. Men jag säger emot. Det finns faktiskt dåliga stunder, och då önskar jag ibland att det bara kunde få vara dåligt. Helt och hållet, utan dessa trevliga minnen som helt plötsligt bara dyker upp bakom mina ögonlock, stormar min hjärna och fyller mitt hjärta med värme och längtan, tillbaka till den tiden då allt var bra, till den tid då jag bara kunde luta mig tillbaka och njuta av livet.