Jag borde inte sitta här egentligen. Klockan är alldeles för mycket och jag borde sova vid det här laget.
Eller, jag borde ligga i mörkret och lyssna på Lars Winnerbäcks "Elegi".
Bara för att den är så bra, bara för att den får mig alldeles känslosam och, ja. Känslosam.

Och jag gillar det inte. Inte för tillfället i alla fall.
För tillfället vill jag bara sova, bara komma bort från denna torsdag.
Vill bara komma fram till fredag, bara komma fram till skolan och komma bort från skolan.
Komma hem från skolan och njuta av att det är fredag, och jag har två lediga dagar framför mig.

Hur illa låter inte det här. Jag har gått i skolan en dag och längtar redan efter helgen.

Som det låter nu kommer mitt nya liv inte bli det minsta ordningssamt, inte det minsta bättre än mitt förra.
Förutom att jag numera bor i en annan stad.
Förutom att jag numera har bytt ut mina gamla umgängen mot nya. Fast jag tvivlar på att det är något bra.
Förutom att jag älskar mitt nya liv och aldrig mer vill tillbaka, mer än kanske någongång i månaden.

Men nu ska jag - efter att ha pluggat kemi och funderat på att öppna matteboken men ångrat mig direkt - lägga mig i min du-du-dubbelsäng och so-so-sova med La-la-lars Winnerbäck. 
I öronen.