Dag två.
Jag undrar hur länge jag kommer orka skriva numret på dagarna, eller bara när jag inte tycker det är nödvändigt längre. Då, när jag har vant mig vid att bo här.
När nu det blir.


Dagen har varit den meningslösaste dagen på hela sommaren. Eller nej, jag vill inte påstå att någon dag är meningslös.
Den här var bara mindre.. Händelserik. Jag har suttit framför laptopen hela dagen, vilket har resulterat i att mina annars så runda ögonglober nu har kanter. Gints kom hit och spelade som vanligt tv-spel med Hannes. Det var nog det coolaste som hände. Fånga dagen.
Vilken jävla dag? Nej, jag är egentligen en positiv människa när det gäller sånt här, men idag. vad hände, på riktigt?

Jag, Sandra, Hannes och Lovisa lunchade nere i parken på Sandras entimmeslunch. Det var ungefär den tiden jag var ute idag. Om man bortser från min promenad på ungefär femtio minuter. Och min tur och retur till affären runt halvnio-tiden.

Regnet öste ner när jag skulle gå och handla, men jag vägrade. Jag vägrade ha på mig något vettigare än mina shorts och en tjocktröja.

Självklart tog jag även av mig mina flipflop i början av promenaden och gick barfota i vattnet som forsade längs med trottoarkanten.

Ja, ni känner ju mig. Barfota ska det vara, och när allting inte är som alla andra vill så lever jag.
Jag hade gärna fortsatt min promenad, bort, långt bort dit ingen kunde nå mig. Långt bort, till en plats där jag kunde vara mig själv, där jag kunde gå barfota utan att behöva oroa mig för att trampa i glas, där jag kunde dansa i regnet och sjunga som en tol, och njuta av min alldeles egna tid.


Nästa gång det regnar såhär (vilket säkerligen kommer bli imorgon) tänker jag gå ut i regnet i sommarkläder, jag tänker vara med i wet t-shirt competion och jag tänker vinna. För min enda motståndare är ju just det, bara jag.