Godmorgon.
Klockan är nästan sju och jag är nästintill stentrött.
När jag kom ut ur duschen förut låg Virginia till min förvåning i min säng, hon hade precis kommit hem.
Vi pratade lite, hon läste min dagbok och nu ligger hon här inne och sover. Jag ska gå om lite mindre än en timme, och trots att jag är i princip helt klar så känner jag den där gnagande känslan inom mig som bara blir större och större. Stressen. Den där känslan som jag är alltför bekant med, som bara ligger där och pyr inom mig hela tiden.

Båten går 08.50, så jag är framme vid 12.05 och runt ett befinner jag mig förhoppningsvis i Stockholm. Jag har massa bankärenden att utföra, så jag kommer nog ha fullt upp där ett tag. Sen får jag väl se om jag tar mig hem till bror, eller om jag stannar inne i samhället en stund till, eller om jag stannar tills vi åker iväg mot Dalarna.
Vi far någongång i eftermiddag/kväll, så jag får sysselsätta mig bäst jag vill fram tills dess.
Och stämmer mina beräkningar så kommer jag inte äta någonting på i bästa fall nio timmar, sämsta fall (jag vet inte hur lång tid det tar att åka upp till Dalarna, men jag kan tänka mig x antal timmar) så.. Säg runt 18-19-tiden. Stämmer det så kommer jag inte få i mig något på 12-13 timmar.
Underbart rolig dag jag kommer få, känner jag.