Dagen blev inte så dålig som jag förväntat mig, trots allt.


Vi delades in i tjugo grupper - två ettor, två tvåor och en trea i varje.
Vi fick mingelpapper som skulle få oss att prata med varandra. Jag var skeptisk till en början, men jag tror nog att det funkade ganska bra ändå.

Och alla behövde inte bada.
Det var bara vissa utvalda.
Och tror ni inte att det blev jag.
Jo precis, just jag. Jag som fasade inför att behöva bada när alla kollade på.
Det var precis vad jag fick göra. Medan alla andra stod på stranden och kollade på så hoppade jag och några andra utvalda ner i vattnet, och simmade som galningar.

Vi hade kommit sist i alla andra tävlingar, självklart kom vi sist i den här också.
Eller ja, näst sist.
Någon måste ju göra det med.





I vilket fall som helst, dagen blev lyckad. Bättre än jag förväntat mig i alla fall.

Och det är ju alltid något.


Kom hem runt halvfyra-tiden. Kastade mig in i duschen och var tacksam för att jag levde.
Hannes åkte till Salem och förberedde inför matchen, jag barnvaktade den enochenhalvtimme som återstod tills Sandra slutade jobbet. Hon kom och hämtade upp oss lite över arton:nollnoll, och vi styrde mot Botkyrka och säsongens första träningsmatch.
Varför ville vi ens dit, varför åkte vi ens? Vi visste ju redan då att vi skulle åka på storstryk.
Har bara varit på is sen ungefär en vecka tillbaka, inget speciellt bra lag möter ledande div 1 lag, första matchen.
Det kunde ju bara gå åt helvete,

Vi kom dit, vi frös, vi kollade, vi gick.
Matchen slutade 6-4. Till NHC.

Lite gladare, lite lättare till mods, och lite tröttare åkte vi sakta hemåt igen.
Men oj vad bra det kändes efteråt. Att vi vann.

Ja, det är en bra start på mitt nya liv, de är det.