Det blev ingen läkartid idag heller.
Inte ens den här veckan.
Jag får komma dit på onsdag först, och då kommer min handled vara helt trasig.
Jag vet det. För går den inte sönder av sig själv så tänker jag definitivt ta sönder den.
Definitivt.


Skolan börjar tjugo över elva idag, och första riktiga idrottslektionen står på schemat.
Jag är inte ett dugg orolig, inte alls.
Och jag är bäst på att ljuga.

Och ni vet ju hur jag är, när det kommer till att bryta mot vardagen.
Jag blir orolig, nervös.
Och jag blir helt skakig.

Och imorgon blir det precis så, vardagsbrytelser.
Tänk om jag missar allting, tänk om det går åt helvete just imorgon?
Just då när jag inte kommer gå till skolan tjugo minuter innan jag börjar, nej, just då när jag måste åka tåget kvart i sex på morgonen för att jag börjar kvart över åtta?

Skolan börjar om en timme och tjugo minuter.
Sakta men säkert kommer den här dagen också rinna ut i sanden.
Om inget speciellt händer dvs, men vad skulle det vara?