Har verkligen varit en superdålig dag idag.
Är glad att det är kväll och att jag snart måste gå till sängs.
Men jag kommer nog inte kunna sova, det är alldeles för många tankar som tänks just nu, alldeles för många känslor som känns och alldeles för många frågor som måste ha ett svar som inte finns.
Jag var hemma idag, träffade mamma och min bror för första gången sen vi kom tillbaka från Brasilien.
Konstigt nog har jag inte alls den där oroskänslan i magen den här gången, kan det bero på att jag känner igen allt så väl sen sist?
Gjorde jag verkligen rätt när jag bestämde mig för att flytta hemifrån vid femton års ålder?
Jag måste kunna leva mitt eget liv och inte bara hjälpa andra hela tiden, som jag hittills gjort. Men ändå, ändå finns tvivlet inom mig hela tiden, varenda minut tänker jag på dig och frågar mig själv hur det kunde gå såhär fel.
Allt jag någonsin gjort har jag gjort för din skull.
Jag försökte bli den dotter du ville ha, men jag vet inte längre om jag lyckades så bra. Jag hoppades alltid att allting skulle bli bra igen, varenda bråk och gräl vi haft har jag överlevt i hopp om att det är bra imorgon. Men någonstans tog kraften slut, jag orkade inte längre ta hand om allt det jobbiga.
Förlåt om jag gjorde fel när jag lämnade dig, men försök se det ur min synvinkel. Jag vill ha en framtid, jag vill inte vara ännu en i raden av misslyckanden.