Äntligen lördag.

Trots att jag la mig runt halv fyra imorse så vaknade jag redan runt nio-tiden.
Jag och Sandra passade på att göra stan, nu när vi äntligen hade lite tid över.

Det slutade med ett par grå leggings till mig, och benvärmare och sånt till kusin och L-E.


Mina ben värker som få, och jag har lust att skrika av smärta varje gång jag sätter ner fötterna i marken, varje gång jag sätter mig ner, varje gång jag ens tänker på att ändra position så kvider jag.
Hur kan jag vara så otränad?

Jag som var på topp förut.



Nu vid tre ska jag iväg och kolla på ett nytt ställe, och jag hoppas verkligen att det håller måttet.
Isåfall tar jag det och tackar nej till stället som är bestämt nu.
Vi får hoppas på det bästa.

Jag får hoppas på det bästa.