Ja idag är det fredag och jag åker ner till Gotland.
Det är inte så att jag inte vill träffa alla, det vill jag.
Men jag tycker att dem kan komma hit någongång också.

Att se fram emot båtresan på sex timmar är inte lika lätt nu som det var för några månader sen.
Men det är ju bara över helgen jag åker ner, bara över helgen jag är hemifrån.
Hemifrån.
Varför känns det så jobbigt nu? Varför har jag aldrig haft det förut, varför har jag inte en enda gång haft hemlängtan under hela tiden jag bodde på Gotland? Var jag än bodde kände jag alltid att hemma bra, men borta bäst.
Nu plötsligt är det tvärtom. Jag vill inte lämna hemmet, jag vill inte gå härifrån.
Jag längtar tills skolan är slut så jag kan få komma hem och bara vara, bara sitta i köket och plugga medan Lovisa springer runt och lever för fullt.

Nej, jag vill verkligen inte åka till Gotland.
Och iochförsig - varför ska jag träffa alla när jag åker ner?

Det är ju inte direkt så att ni kommer hit för min skull någongång.