---

Idag kom jag fram med båten till mitt älskade hem(land). Maten serverades hemma hos pappa strax efter ankomst, och sedan dess har det varit full rulle.

Mötte upp med Virginia inne i stan för en fika nere på Skafferiet, saffranspannkakan var godare än någonsin, speciellt nu när det var så mörkt utanför fönstret. Kom hem runt sjutiden och cyklade iväg mot stan på pappas blå gamla cykel med sne sadel runt kvart över igen för att träffa Richard. Vi tog en promenad genom stan, runt runt runt och upp igen. Och ner. Och ja, alla dessa backar här hemma får mig att tycka om toppstigsbacken, fast ändast ytterst lite. Vi styrde stegen hem till Anton och överraskade den filuren, och när alla glada skratt och reunion-tjafset var förbi slog vi oss ner i Antons källarvåning där vi inte fick mycket gjort förutom lite Kent (Anton är ett mycket större fan av Kent än vad jag någonsin kommer bli) och Youtube. När klockan närmade sig nio var det dags för mig att vandra hemåt; fick sällskap hela vägen hem, fast det enda som hördes var deras snack om lumpen och bilarna som åkte förbi. Men det var mysigt ändå.

Nu är jag äntligen hemma, vilket ger mig ett splendid opportunity to do some history.

Jippiekayay, vad ska man annars göra en fredagkväll liksom..