Det gör tydligen inte jag. Förra veckan tappade jag min plånbok på bussen och igår låste jag in mina nycklar i skåpet utan att ens tänka mer på det. Igår kom jag dessutom på mig själv med att vid två olika tillfällen fundera på

1) hur (och varför) jag gått och satt mig längst bak i bussen då jag just skadat foten och knappt gick en meter helt frivilligt.

2) hur det kom sig att båda mina byxben var uppdragna till knäna igår när jag satt och frös som en galning hemma hos Amanda. Det tog till och med ett tag för mig att inse att det var därför jag frös. Jag förstod ju såklart att det var jag som hade dragit upp dem, men jag hade inget som helst minne av detta, hur intensivt jag än försökte komma ihåg det.

Det skulle faktiskt vara lite halvcreep om det är så att jag faktiskt lider av amnesi. Jag menar, okej att folk glömmer saker lite då och då, men att glömma bort hur man kom till ett ställe, det är inte som det ska vara i en sjutton år gammal hjärna.

Därför dricker jag nu mjölk till Kids - MGMT, för att skärpa huvudet till det där förbaskade fysikprovet imorgon. Fysik B är roligare än Fysik A, men när det är prov så suger skiten stenhårt.

Fast strax efter provet är det Gotland som väntar, tillsammans med Magnus och höstlovet. Härliga, efterlängtade höstlovet.

Mina linser är slut, så det blir glajjer imorgon. Åjahatade.

Om det var av intresse, liksom bah.