Nu kanske det är så att jag borde ha pluggat huvudet av mig i helgen, men det har jag inte gjort. Jag har myst med pojkvän, jag har myst med kusin. Jag har bakat bröd och jag har missbrukat facebook. (Som vanligt). Jag har gjort väldigt många bloggvänner glada genom att ökat deras unika besökare till det femdubbla i brist på annat att göra.

Idag (eller ja, igår alltså, den 16:e), var det tolv år sedan. Tiden går så fort, jag kommer aldrig att hinna ikapp den.

Det värsta är att jag har inte ett enda minne av dig. Ändå tänker jag på dig varje dag, och undrar om du kunde förändrat något, gjort något annorlunda. Även fast jag redan vet svaret.

Du är den enda som hade kunnat fixat allting.