måndag 4 januari 2010, väntan leder ingenstans

Kategori: nytt liv, nya tag, ny kraft

Ett kallt kyffe, en ångest som växlar mellan pytteliten och overkligt stor.
Jag hinner inte med allt, hinner inte med alla. Tiden sparkar mig i arslet. Ändå gör jag ingenting åt saken. Jag fortsätter att blunda för dagarna som bara försvinner. Hoppas på att allt ska komma tillbaka en dag. Det kommer aldrig tillbaka, det där som vi en gång hade.

Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
Nu kan det vara försent att säga som det är.
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: