Förresten, när jag gick uppför Sissels trappa som leder till ytterdörren så betraktade jag räcket jag ramlade ifrån och kunde konstatera en sak: Den där gången när jag ramlade - hur tänkte jag då? Hur kunde jag så totalt missbedöma avståndet? Eller rättare sagt, hur kunde jag missa avståndet som var så gigantiskt stort? Att jag inte kollade det innan jag satte mig där, jag hade bara behövt lyfta foten tio cm från marmortrappan, inte femtio. Väldigt klantigt gjort av mig, hur som helst. Fick rysningar och obehagliga flashbacks när jag stod där, så blev väldigt lättad när Sissel släppte in mig.