Hela vägen dit cyklade jag först och pappa sist. Jag tänkte vara lite schysst mot min far och inte cykla alldeles för fort, för han har ju ändå några år på nacken och visst att han har cyklat till alla ställen på Gotland förut, men det var säkert två år sedan nu, och jag ville inte att han skulle bli helt slut men fortsätta leka matcho och låtsas som att han var tjugofem (som min morfar faktiskt gjorde en gång, när han var i alla fall långt över sjuttio och skulle klättra uppför ett brant berg med mig och Virginia för några år sedan). Hur som helst, där cyklar vi i maklig takt med mig i fronten och pappa som håller ställningarna längst bak i vårt lilla led. Två timmar tar det för oss att komma fram.

På hemvägen cyklar jag också först, råkar dra iväg några gånger, kollar bakåt och saktar ner för att vänta in pappa - jag vill ju inte stressa honom. Efter en stunds cyklande, far han förbi mig och säger när han är bredvid mig:

- Vilken växel har du i, tvåan? Lägg i trean då så kommer vi någonstans.

Och där cyklar min pappa ifrån mig med världens fart. Jag har verkligen en järnpappa.

Nu är vi hemma och Magnus har totaldäckat i min säng. Jag som ville hitta på något galet ikväll, hoppas han vaknar snart. För jag vågar inte väcka honom. Nej, då sitter jag hellre här i min datorstol och läser medan jag lyssnar på Oskar Linnros. I och för sig så får han mig att sakna Emma ännu mer än vad jag redan gör. När jag kommer tillbaka till Nynäs har vi bestämt oss för att intensivdejta varann.