Igår var det artonårskalas hos Daniel. Med lite dåligt samvete gav jag han en kram och puss på kinden i födelsedagspresent, men gick sedan även med på att bjuda honom på en krogrunda. Kvällen blev lyckad, och när vi kommit hem och lagt oss för att sova fick jag ett samtal från en saknad vän. Vi pratade om allt och ingenting i sexton minuter innan jag erkände mig besegrad av sömnen. Jag hade behövt en dagen efter-dag, men jag vet inte riktigt var den tog vägen. My name is Earl väntar.