Jag har alltid sett mig som en relativ träningsmänniska. Men så plötsligt insåg jag en sak. (Jag är ensam ikväll, därav alla dessa tankar). Det jag insåg var att jag faktiskt inte alls är en träningsmänniska. Jag är en periodare. Jag tränar inte för att jag vill, jag tränar för att jag inte har något bättre för mig. Som ikväll, när jag hade pluggat, städat och bäddat klart så hade jag ingenting att göra. Då kände jag att jag istället för att kasta bort mitt liv framför facebook (vilket är där jag faktiskt oftast hamnar. Och fastnar), så kunde jag helt sonika träna. Alltså gjorde jag det. I sisådär en halvtimme kanske. Bara för att jag inte har något bättre för mig, och även fast jag kanske inte vinner så mycket på det så förlorar jag ju ingenting på det heller.
Dessutom har jag kommit på mig själv med att vilja ha en privat walking closet i skolan. För jag får alltid sån lust att byta kläder ungefär varannan eller var tredje timme. Det är en ganska jobbig känsla när man inte har någon walking closet.
