När jag fyllde 16 trodde jag att Virginia hade glömt bort min födelsedag, men nej då. Firandet kom en månad senare.

Jag minns inte om det var den morgonen jag vaknade hos henne och fick en slöjdgjord skylt som det stod Baker på + ett par gula örhängen, eller om det var en tidigare födelsedag, men det känns som att det var den här. Hur som helst så vaknade jag och fick det där, och trodde att det var allt. Jag sa ingenting. Tror jag. Nåja, det var sommar och Virginia ville hemskt gärna ner och bada - hör och häpna! När vi väl var där ville hon ner på stan, så vi gick strax hemåt igen. Då frågade hon om jag ville ut på äventyr och jag minns att jag svarade någonting i stil med; "vi ska ner på stan, hur mycket äventyr kan det  bli?"

Hon binder för mina ögon tar ut mig på gården, snurrar mig och virrar bort mig riktigt ordentligt, jag har ingen aning om var jag befinner mig. Plötsligt blir jag inskuffad i en bil som kör iväg med mig. Efter ett tags körande stannar  bilen och jag blir ledd in i en byggnad. Ögonbindeln plockas av och där står jag i ett rum tillsammans med mina närmaste vänner som Virginia hade ringt och fixat dit. Tårta fylld av internskämt, presenter fyllda av ironi (jag blev inte mindre glad för det) och laser dome.

I säkert fyra år har Sandra laddat för min artonårsdag. Hon hade i alla fall bokat mig sedan väldigt långt tillbaka. Jag fyllde arton på en fredag, och jag minns att det var perfekt väder den dagen. Sandra stod med bilen på parkeringen och väntade med en bacardi breezer som jag skulle ha druckit upp redan innan vi kom hem (dvs. backlura). Fick även en affisch som föreställde en igelgott och det stod "Alltid taggad!" samt ett par asfula bågar, liknade mest en ful Harry Potter. Hur som helst, fika med familjen Olsson-Eriksson innan det var dags för ombyte och fix, tydligen har vi ett pressat schema. Sandra ger mig arton plåster som hon säger att jag ska sätta någonstans på kroppen, och ja, de kommer påverka min kväll. Jaha, tänker jag och sätter dem så långt ner på magen jag kan så de inte ska synas, och de formar 18 ÅR!!!! (Anledningen till de många utropstecknen är antalet plåster). När det är gjort berättar Sandra vad de är till för; 18 st främlingar ska dra bort ett varsitt plåster - när vi kommer tillbaka ska jag vara helt plåsterfri. Vilse på söder, middag på söder med en spanjor som spelar gitarr och sjunger "ja må hon leva" på spanska och svenska och världens bästa efterrätt. Sedan var det dags att kila vidare. Upptäcker restaurant Pelikan och går dit av sentimentala själ och tar varsin öl. Sandra tvingar mig köpa cigaretter, bara för att jag kan, (även om jag tycker det är pinsamt att köpa cigaretter för det är pinsamt med folk som röker) men jag visade dock stolt upp mitt leg och tog glatt emot ett grattis. RAW Comedy Club och jag var överlycklig, jag skulle få se stand-up LIVE, och det bästa av allt: Henrik Schyffert! AAaaah. Jag tror att jag bara satt och log hela föreställningen. När vi ska gå ut får jag syn på Hasse Brontén - "hej jag fyller arton idag kan du ta bort ett plåster från mig?". Han må ha tyckt att det var en konstig fråga, men visst ställde han upp. Strax därefter ser jag Pontus Gårdinger, självklart går jag fram och ber han plocka av ännu ett plåster. Nu hittar jag inte bilderna, men det ser rätt misstänkt ut.

Jag fick inte bort alla plåster, men det gjorde ingenting. Kvällen var ändå vi.