Dag 1 - om mig

Kategori: nytt liv, nya tag, ny kraft

Jag heter Nathalie Marie Baker Persson. Egentligen heter jag bara Nathalie Marie Persson, men jag är och kommer alltid vara en Baker, så därför har jag valt att i alla tider heta Nathalie Baker. Liksom mitt mobilnummer (som jag haft sen sjätte klass) så är det lite av min identitet. Nathalie Persson var ett tjockt, osäkert barn som undrade om hon verkligen var en tjej. Nathalie Baker är jag.

Jag är född den 28:e maj 1992 och är uppvuxen på Gotland. Man kan därför tro att jag är helt-igenom-gotlänning men ack, låt er inte luras. Jag är den enda som är född på Gotland i släkten, vilket gör mig till den enda gotlänningen men inte till en riktig gute. Tyvärr.

Efter 16 år på Gotland så bestämde jag mig för att jag ville iväg, jag  var trött på ö-livet. Jag tog mitt pick och pack och flyttade till Nynäshamn. Jag började mitt nya liv hos Sandra, flyttade ut efter en månad (?) och levde i ett blått LITET rum i, jag minns inte om det kanske var två, tre månader? Hur som helst, jag trivdes inte där och fick flytta in i ett mycket bättre - dock fortfarande litet - rum på andra sidan Nynäs. Det visade sig vara Linnéas moster och hennes man som jag numera bodde hos. Till en början stormtrivdes jag, det var äntligen mitt eget lilla krypin. Men sen insåg jag det uppenbara: Det var litet, trångt. Jag hade inget avskilt, det var bara en yta som innehöll kök, sovrum och vardagsrum. Det var små fönster så det kändes som jag bodde i en husvagn, och det var mörkt hela tiden. Jag städade ALDRIG. Jag fick husdjur - möss. Jag mådde så dåligt så jag slutade äta mat, jag ville inte äta där, inte ensam. Ensamheten blev enorm så jag flydde. Efter mindre än ett år här i Nynäshamn så hittade jag Honom. Magnus Olsson. Eller han hittade mig, vi hittade varandra. Ler och långhalm, du och jag. Jag flydde hem till honom, till Sandra, till mina vänner, jag var inte hemma mer än att jag hann packa om väskan. Så levde jag i två år. Isolerat och destruktivt. Nu har jag tack vare Magnus en lägenhet som är närmare allting. Jag trivs och vill aldrig härifrån. Tyvärr måste jag dock ut härifrån om mindre än ett halvår, för då kommer Pat tillbaka från Australien.

Så, här är jag idag, går sista året på naturvetenskapliga linjen med inriktning marinbiologi. Jag vet vad jag vill arbeta som i framtiden och jag har nyss fått ett jobb på McDonalds i Haninge. På fritiden umgås jag med min pojkvän och mina vänner, pluggar körteori och tränar. Lite skolplugg kan nog klämmas in också. Snart även jobb.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: