Sitter här vid köksbordet tillsammans med Magnus och försöker skaffa mig en överblick över de kommande tre månaderna. Min kalender är numera fylld av "Magnus kommer hem, Magnus åker, Magnus kommer hem, Magnus åker, Magnus är ledig, Magnus kommer hem, besökshelg Magnus" etc. Jag förstår nog inte riktigt att han faktiskt åker, det har liksom alltid varit så avlägset. Nu är det verklighet, nu är det vårt liv. Han i Halmstad och jag kvar i Stockholm, stapplande försöker ta mig vidare i storstadslivet. Jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna honom, det skrämmer mig att veta att han inte kommer vara hos mig. Han kommer inte vara här och han kommer vara upptagen med annat medan jag går runt i slitna coopkläder och saknar mig sönder och samman. 

Men jag bor med Hanna och det är tur, för då kan vi hitta på massa roliga saker. Vi kan gymma varenda dag i flera timmar för att sedan komma hem och äta våra mysiga middagar där vi kan sitta och bara prata i flera timmar. 



Dessutom har Virginia åkt nu igen ju, borta i ytterligare ett år.