I helgen var Magnus hemma. I fredags var vi ute med Viktor och Sebastian, men kvällen blev ganska kort, runt tolvsnåret åkte vi hem och åt B&J's istället. I lördags åkte vi hem till honom och bara tog det lugnt, njöt av det fina vädret, plockade fram utemöblerna och åt våfflor. 

Förr, i ett annat liv, så var det ett positivt tecken att ställa om klockan till sommartid. Men nu innebär det istället att det återigen är mörkt när jag går till jobbet. Och då ställer jag mig själv frågan; varför ska man behöva gå upp så ohumant tidigt? För ja, det är verkligen ohumant. 

Igår bestämde jag mig för att ta tid på hur lång tid det tog för mig att ta mig en mil på löpbandet. (Vet inte riktigt vad jag ska kalla det när jag inte sprang hela tiden och inte gick heller, men jag sprang ändå betydligt mer än vad jag gick). Hur som helst så tog det 66 minuter. Mitt mål är att komma under 60 mimnuter. Helst vill jag landa på 58 minuter - ish. 

Runt 20-tiden igår kom Sofia förbi en stund för att titta på Harry Potter innan jag skulle hoppa i säng och ladda om för en ny vecka. Ca sju timmars sömn inatt, kanske kan orka med den här dagen också.